Härbärget Birkagården har fått ekonomiska problem då de själva behöver finansiera lönen till sina anställda. Verksamheten på Birkagården är viktig, och ger personer som är bostadslösa en möjlighet till tak över huvudet. Härbärget har sedan 2005 drivits av Visby domkyrkoförsamling efter en överenskommelse med socialnämnd och socialförvaltning. Den betyder att socialnämnden står för fastigheten med allt vad det innebär och att domkyrkoförsamlingen ansvarar för den operativa verksamheten.
Den överenskommelsen vill nu domkyrkoförsamlingen förändra, då Arbetsförmedlingen meddelat att de drar in de bidrag som har betalats ut till två av de anställda som haft så kallade nystartsjobb.
Mats Linder, politisk chefredaktör på Gotlands Allehanda, beskrev detta riktigt bra och jag håller med honom till fullo. ”Nystartsjobben var aldrig tänkta som en finansieringslösning för verksamheter med andra behjärtansvärda syften.” Han fortsätter, ”Den som baserar sin finansieringslösning på arbetsmarknadspolitiska åtgärder riskerar att sådant händer”.
Domkyrkoförsamlingen har tänkt helt fel när de sett bidragen för nystartsjobb som ett sätt att finansiera verksamheten. Nystartsjobb är tänkt att hjälpa personer som står långt från arbetsmarknaden att få arbeten, vilket nu bevisligen skett. Birkagården och Domkyrkoförsamlingen har med andra ord redan gjort det jobb som samhället betalat dem för och nu är det deras ansvar att se till att hitta finansiering till lönerna.
Vi som har sett hur samhället utvecklats under längre tid kan se att det blivit ett betydligt hårdare klimat. I dag vill exempelvis en majoritet av riksdagens partier att personer som är sjuka och som Försäkringskassan klassar som oförmögna till arbete ändå ska bli av med sin sjukpenning om de är sjuka för länge. En annan ofta förekommande diskussion är att personer som behöver hjälp med ekonomiskt stöd från socialtjänsten också ska ställa upp på de krav som samhället ställer på dem. Det finns till och med partier som vill begränsa den basala rätten till hjälp från samhället beroende på var ifrån du är och hur länge du vistats i landet.
I dag har socialtjänsten på Gotland ett flertal möjligheter att hjälpa personer som blivit hemlösa. Social förtur till lägenheter till dem som själva uppfyller kraven hos hyresvärden. För de som inte uppfyller kraven kan socialtjänsten själv stå för kontraktet så att personen ändå får en bostad. För personer med missbruksproblem finns dessutom stödboende och utslusslägenhet om man inte har möjlighet att ordna boende på annat sätt.
Först därefter kommer ett härbärge in i bilden och frågan man kan ställa sig är hur långt samhällets ansvar sträcker sig. Det som kritikerna sagt om härbärgen är att personer som verkligen behöver hjälp ur den situation de befinner sig i inte ser det behovet. Härbärgen ger inte den knuff de behöver utan blir istället en möjlighet att fortsätta sitt missbruk och ändå få mat och tak över huvudet. Kraven på att de medverkar till att komma ur den situation de befinner sig i finns inte, enligt kritikerna, i tillräcklig omfattning på ett härbärge som Birkagården. Givetvis får de inte använda droger inomhus på härbärget, men där slutar kraven.
Frågan om Birkagårdens vara eller icke vara är som ni ser inte enkel. Den lösning som fungerat fram till nu, var bra. Regionens insats var begränsad och därmed behövde regionen inte heller ställa krav på hur det fungerade så länge alla var nöjda.
Frågan är vad som händer nu? Kan regionen ställa upp med mer resurser utan att också tvingas ställa hårdare krav på dem som nyttjar Birkagården? För jag har uppfattat att det är just det ”kravlösa” som är en av Birkagårdens viktiga ingredienser. Skulle det plötsligt ställas krav på drogfrihet och att ställa upp på andra villkor tror jag att de flesta av de besökare som Birkagården har väljer andra lösningar. För de är inte där i sin resa inom sig själva.
Jag tror och hoppas att regionen och domkyrkoförsamlingen hittar en bra lösning för, som jag beskrivit det, är den verksamhet som bedrivs på Birkagården viktigt och ytterst något jag anser vara samhällets ansvar.