Det kom en opinionsundersökning (Statistiska centralbyråns, SCB:s) häromdagen, en som väger tyngre än de flesta andra. Robert Sundberg kommenterade den här i torsdags. Samma eftermiddag kom Novus mätning, lika nedslående den.
Jag brukar mest notera siffrorna och harva vidare, viss om att det är resultatet på valdagen som räknas. Jag blev emellertid i min roll som vice ordförande i Socialdemokraterna Gotland ombedd av SR Gotland att kommentera i tisdags, utifrån att S var ”den stora förloraren” i undersökningen.
Och ja, det var ingen munter läsning, vilket jag också medgav. Det är dock för tidigt att kasta in handduken. En lyssnare hörde av sig efter intervjun och tyckte att det var ”bara ge upp, loppet är ändå kört”.
Hade jag haft den inställningen hade jag nog inte vigt så många år av mitt liv åt politik. Är det något en lär sig i politiken, så är det att bita ihop och jobba lite till, men också att slit lönar sig.
Jag vägrar dessutom att säga att väljarna har fel. Om färre vill lägga sin röst på S, kan det enligt mig primärt bero på två saker: endera sysslar vi med fel saker eller så har vi inte lyckats kommunicera vad vi sysslar med. I nuläget är jag böjd att tro att det rör sig om det senare.
Jag stärks i min tes av två företeelser, dels av att S som - Robert Sundberg konstaterade här i torsdags - förlorar väljare till soffan, dels av vad väljarna tydligt deklarerar att de vill ha mer av: trygghet och välfärd.
Socialdemokraterna storsatsar på just trygghet och välfärd, så väl under innevarande mandatperiod som framgent, men budskapet tycks inte ha gått fram.
Det rör sig om det största trygghetsprogrammet i modern tid och det är rätt naturligt att den typen av satsning har S som avsändare. Trygga människor vågar mer, just därför satsar vi på fundamenten i den svenska välfärdsstaten, som skola, vård och våra gemensamma trygghetssystem i omställning.
Att vi satsar på välfärden är oerhört viktigt för att uppfylla en annan av våra målsättningar: ett Sverige som håller ihop. Om hela Sverige ska leva och utvecklas, krävs jämlik välfärd. Det är kostsamt i ett avlångt och mångsidigt Sverige, men fullt möjligt.
Det kräver dock klok användning av våra gemensamma resurser. Vi socialdemokrater anser att välfärdens behov alltid måste gå före stora skattesänkningar. Det är också den prioriteringen vi hoppas få stöd för den 9 september.
Jag är mycket motiverad att söka stöd för den inriktningen. Motivationen bara ökar i och med de samtal jag kontinuerligt har med gotländska väljare. För signalen är tydlig när vi knackar dörr - senast på Furulund häromdagen - välfärdens behov engagerar!
Frågor och önskemål på välfärdens område dyker upp i snart sagt varje samtal! Och just därför kan jag inte anse loppet kört och kasta in handduken på grund av ”förlusten” i den senaste SCB:n.
Väljarna verkar vilja ha en politik som prioriterar välfärd och trygghet, vi socialdemokrater vill sjösätta det största trygghetsprogrammet i modern tid - det finns med andra ord all anledning att fortsätta möta väljare för att tydliggöra hur vi socialdemokrater vill fortsätta vårt gemensamma samhällsbygge. Samtalen pågår till den 9 september, allt innan dess är enbart prognoser och uppskattningar.