I går offentliggjordes en utredning från Brottsförebyggande rådet, Brå, som behandlar skjutningar i kriminella miljöer. Huvudsyftet med utredningen är att komma djupare in i mekanismerna kring de gängrelaterade skjutningarna.
I utredningen har 21 personer med erfarenhet av kriminella miljöer eller skjutningar intervjuats. Det jag blir mest intresserad av är den väg in i kriminalitet som de intervjuade personerna redogör för. Dåligt uppväxtförhållande där avsaknaden av vuxna förebilder är tydlig men även problem i skolan och en närhet till organiserad kriminalitet.
Några redovisar förhållande där de mer eller mindre kastats ut från skolan och istället fått möjlighet att än snabbare komma in i den kriminella miljön. När samhället sviker blir en brottslig karriär en enkel väg till en gemenskap, även om den gemenskapen är destruktiv. Här får vi ytterligare bevis för hur viktig socialtjänst och skola är för att förhindra ungdomar att hamna fel.
I materialet framkommer det även liknande berättelser som vi såg i TV4:s Kalla Fakta den 28 januari. Berättelser om poliser som verkar agera för att visa på makt istället för att verka förebyggande.
En av intervjupersonerna redogör för ett samtal med polisen som började på ett trevligt sätt där polisen ställt frågor om vad personen skulle göra under den kommande helgen. Samtalet pågick i omkring 20 minuter när polisen bad personen att vända sig om och sätta händerna mot väggen. Detta var mitt på dagen mitt i centrum av det bostadsområde personen bodde och visitationen skedde mitt framför ögonen på vänner och bekanta.
Har man, som intervjupersonerna beskriver det, ständigt fått höra hur dåligt allt är och hur dåliga de själva är får man inte bättre självförtroende av att förödmjukas. Då är det lätt att förvandlas till en liten valp som tyr sig till den som verkar bry sig. Vilka i deras fall varit kriminella gäng.
Polisen måste få möjlighet att jobba förebyggande, tillsammans med socialen och skolan. Jag kommer ihåg hur polisen jobbade när jag var barn. De besökte oss i skolan så vi visste vilka de var och jag tar för givet att de även hade kontakt med ungdomsgården på ett liknande sätt. De fanns även synliga på samhällets gator. De var en naturlig del av samhällsbilden och på ett trygghetsingivande sätt. Kvarterspoliser eller områdespoliser som ”växer upp” med medborgarna och ungdomarna. På den tiden fanns det också en polisstation i Slite.
Staten måste bege sig tillbaka till samhällen och förorter vilka de dragit sig tillbaka från. Polisen, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och andra samhällsaktörer behöver ha lokala kontor. Den stordriftkultur som fått råda ger säkert ekonomiska vinningar för just den myndigheten men samhällsekonomiskt blir det förödande när de tillsynes retirerar från småorter och förorter.
Samhället måste ta tillbaka mark de lämnat annars kommer segregeringen fortsätta att öka. Den förra Löfvenregeringen hade förslag på att utöka antalet av de servicekontor där Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket har gemensam service. Den förra regeringen ville även att Arbetsförmedlingen skulle ingå i den service som kontoren erbjuder.
Det är en bra början, men det behövs att fler myndigheter får möjlighet att göra ett bättre arbete direkt i närområdet för att barn och ungdomar ska se andra vägar än kriminalitet för att få bekräftelse.