I torsdags redogjorde jag för den rapport som LO tagit fram gällande friskolornas utveckling under tiden för det fria skolvalet. Vi vet att segregationen inom skolan ökar och rapporten visar med all tydlighet att det fria skolvalet och den tokliberala rätten för friskolor att ta ut obegränsat med vinster har varit en orsak till segregeringen.
Genom att etablera sig i områden med ”bra” elever kan de stora utbildningskoncernerna få ner lärartätheten, utan att det påverkar kvaliteten på deras utbildning. Men det ger istället andra skolor större utmaningar då de får ta en större andel av de elever som har större behov.
Som ni alla vet är skolpengen lika stor för alla elever vilket gör att storkoncernskolorna med ”bra” elever kan skicka delar av skolpengen vidare till ägarnas sparkonton. Medan skolor som har elever med större behov inte får tillräckligt med resurser för att ge eleverna den hjälp de verkligen behöver.
Resurserna omfördelas med andra ord genom statliga system från dem som har behov till storkapitalet.
Man tar pengar från de fattiga och ger till de rika.
Skatteverket för en alltid aktuell statistik över Rut- och Rot-bidragen. Nu när 2017 är slut så finns redan statistiken för hela året klar att undersökas, vilket jag gjort. Där kan man rätt fort förstå att även Rut-bidraget är ett system för omvänt Robin Hood-tänkande. Kommuner där det bor människor med låga inkomster får mindre tillbaka för ruttjänster per invånare.
Att de kommunerna även har högre skattesats än kommuner där invånare med högre inkomster bor ger ytterligare vatten på kvarnen åt oss som tycker Rut och Rot är fel väg att bidra till ett mer jämställt samhälle. Den rika Stockholmskommunen Danderyd har tre promille av landets invånare, men får hela två procent av de rutbidrag som staten delar ut.
De som bor i Danderyd får tillbaka 2 888 kronor per invånare för 2017, medan de i Åsele bara får tillbaka 464 kronor.
En genomsnittlig Danderydbo får med andra ord sex gånger mer i rutbidrag, än Åselebon. Då har ”medelsvensson” i den rika Stockholmskommunen också en inkomst som är 2,2 gånger högre än ”Svensson” i Åsele. Skattesatsen i Åsele är också mer än fem procent högre än i Danderyd.
Om vi räknar och jämför Gotland och Danderyd så ser det inte lika illa ut, men nära på. Den genomsnittliga gotlänningen får tillbaka 817 kronor i rutbidrag, vilket är nästan dubbelt så mycket som Åselebon, men 3,5 gånger mindre än Danderydbon. Medelinkomsten på Gotland och i Åsele är nästan den samma, så en genomsnittlig Danderydbo tjänar dubbelt så mycket som deras gotländska motsvarighet.
Dessutom skiljer sig skattesatsen mellan kommunerna, där Gotland har mer än fyra procent högre skatt än Danderyd.
Vi har de senaste 25 åren byggt upp system i landet som skapat de klyftor vi ser i dag, där landsbygd ställs mot storstad och där problemområden ställs mot välbärgade bostadsområden.
Vi har gjort det som Prins John gjorde i historien om Robin Hood. Och när socialdemokrater nu går ut och vill göra det som gjorde Robin Hood till hjälte får man den samlade borgerligheten, Sverigedemokraterna, arbetsgivarorganisationerna och storkapitalisterna emot sig. Jag hoppas verkligen väljarna ser detta och återigen ger Robin Hood-principens företrädare sin röst i det kommande valet.