Nu får vi dagligen information om de satsningar som regeringen tänker föreslå i den kommande budgetpropositionen. Satsningar som verkligen behövs då samhället är i stort behov av mer resurser.
Det behövs pengar till välfärd, infrastruktur, polis och försvar. Det behövs resurser för att minska klyftorna och öka känslan av att samhället faktiskt bryr sig, oavsett var du bor eller vem du är. Det behövs resurser så vi kan dra vårt strå till stacken när det gäller de miljöhot som finns.
Jag är därför glad att vi har en regering som nu gör ett ordentligt försök att ta sig an de utmaningar vi står inför.
Från den politiska oppositionen är det ovanligt tyst. Troligen sitter de på sina kamrar och filar på hur de ska kunna bräcka regeringens budgetförslag.
Däremot är de borgerliga debattörerna i farten och ger sina tankar på de förslag som lyfts fram. I gårdagens Gotlands Allehanda beskrev Mats Linder, tidningens politiska chefredaktör, sin oro för statens ekonomi.
Han menar att regeringens alla satsningar är för stora och att regeringen borde samla i ladorna under den högkonjunktur vi nu är inne i. En inställning som är rätt vanlig från borgerligt håll när de håller med om satsningarna, men inte vill erkänna det.
Jag är nämligen rätt säker på att vi i de olika borgerliga budgetförslagen kommer att få se satsningar i samma storleksklass som regeringens. Det som kommer att skilja dem åt är vilka satsningar partierna föreslår.
I spåkulan ser jag bland annat stora skattesänkningar i något eller samtliga borgerliga budgetförslag. Något som knappast är bra om man vill spara i ladorna för att ha skatteintäkter när lågkonjunkturen slår till.
Mats Linder beskriver också regeringens satsningar som någon form av valfläsk. Som om satsningar på välfärd, infrastruktur, polis och försvar inte skulle behövas. Som om resurser att minska klyftorna och öka känslan av att samhället faktiskt bryr sig, inte behövs.
Självklar gör en regering en taktisk disponering av sina vallöften och planerar i vilken ordning de ska verkställas, men då tas även hänsyn till annat. Det är sällan en regering lägger fram impopulära förslag inför ett valår. Men de satsningar som regeringen nu föreslår är nödvändiga oavsett valår eller inte. Samtidigt har de tre tidigare budgetförslagen också innehållit viktiga reformer.
Ett av alla de förslag som regeringen har med i den kommande budgetpropositionen är avdragsrätt för fackföreningsavgift och avgift till a-kassa, en reform som är mycket viktig. Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att arbetsmarknadens parter förhandlar om de anställdas villkor.
För att modellen ska fungera måste parterna vara jämbördiga. Sin styrka får parterna av att ha så stor del av de potentiella medlemmarna bakom sig som möjligt.
I dag kan arbetsgivarna värva medlemmar med bland annat argumentet att avgiften är avdragsgill. Fackförbunden har inte samma möjlighet utan där är avgiften ofta en orsak till att potentiella medlemmar väljer att inte vara med. Skattesystemet ger med andra ord arbetsgivarna en fördel att kunna bli starkare.
Den orättvisan vill nu regeringen ta bort vilket är av stor vikt inte bara för fackförbundens medlemmar utan även för hela den svenska arbetsmarknadsmodellen.