I början av veckan hamnade Hemsebadets framtid i fokus. Kultur- och fritidsförvaltningen hade då fått besked om att även Hemsebadet har liknande problem som Romabadet, men inte lika långt gånget.
Romabadet blev regionen tvungen att stängas, Hemsebadet behöver renoveras, men även Solbergabadets dagar är räknade.
Orsaken till att badhusen kommer att dömas ut ett efter ett är den konstruktion de har. En armerad betongbalja och varmt klorerat vatten är ingen bra kombination har det visat sig. Kombinationen gör att armeringen rostar och betongen vittrar sönder.
Något alla som har följt debatten kring Romabadet har lärt sig. För Romabadet blev det akut då betongkonstruktionen var så angripen att den riskerade att falla isär.
Nu är Hemsebadets betongbalja förhoppningsvis inte lika angripen, men det kommer den att bli, om man inte byter ut den. En renovering som kommer att kosta en hel del. Men även om betongbaljan skulle hålla några år till har Hemsebadet renoveringsbehov till relativt höga kostnader.
Filip Reinhag (S) ordförande i kultur- och fritidsnämnden gav i går ett bra svar, på en ledare på Gotlänningen, om de behov som Hemsebadet har. I Reinhags svar påvisar han att badhusen är ett arv från de gamla kommunerna, vilka satsade sina sista pengar på badhusen, innan Gotland blev en stor kommun. Någon tanke om behov eller underhållskostnader fanns det inte hos de dåvarande kommunledningarna.
Nu är det inte bara badhusen som är i behov av renovering av de sport- och fritidsanläggningar som vi har på ön. Ridhus, ishallar och sporthallar har många börjat komma till åren och med det ökar också underhållskostnaderna.
Regionen behöver se över beståndet av sport- och fritidsanläggningar och ta fram en handlingsplan.
Vilka kostnader har regionen råd med? Redan i dag försöker regionen minska ner på den så kallade investeringsbudgeten. Pengarna investeringsbudgeten tas inte från skatteunderlaget utan det är pengar som lånas upp. Lån som nu börjar närma sig en nivå som är för hög. Frågan blir då vilka nya investeringar som regionen har råd med.
Vilka anläggningar kan man ha kvar? Hur är anläggningarnas standard? Kan de renoveras eller behöver man riva och bygga nytt? Används alla och på vilket sätt? Vilka behov har gotlänningarna? Vilka kan drivas av föreningarna själva? Vilka skulle kunna säljas till privata aktörer?
Ja, det finns mycket som regionen måste fundera på, och det blir ingen enkel sak att sen ta beslut, men det måste göras.
Regionen kommer att genomföra två landsbygdsutvecklingsprojekt, vilket ni kan läsa mer om här nedanför i krönikan av regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin (S). Jag blir väldigt nyfiken på de här projekten och det kommer bli riktigt intressant att följa hur de utvecklas och vilka resultaten blir.
En sak är säker. De kommer att ge den gotländska landsbygden möjligheter att växa och därmed möjlighet för fler att bosätta sig och leva utanför Visby. Jag hoppas också de här projekten kommer få tysta på klagomålen om att regionen och de gotländska politikerna aldrig gör något bra för landsbygden.