Ibland känns det som om stora organisationer silar mygg och sväljer kameler. De saker som ses som problem åtgärdas med stora åtgärdsplaner där man utrett frågan utifrån forskning och erfarenheter från andra stora organisationer. Vilket i de flesta fall är klokt, men inte i alla.
Visby är en av landets värsta städer att bo i när det handlar om skadliga dammpartiklar som far omkring i luften. Visby är en av de städer vars problem nu riskerar att Sverige kan komma att dras inför EU-rätten med anledning av överskridandet. Teknikförvaltningen har därför tagit fram ett ” Åtgärdsprogram för minskning av skadliga partiklar (PM10) i Visby”. Programmet har godkänts av tekniska nämnden och ska nu gå igenom regionstyrelsens kvarnar för att till slut tas i regionfullmäktige.
Åtgärdsprogrammet kan delas in i två delar. Första delen handlar om lösningar för att minska bildandet av de skadliga partiklarna och då främst de så kallade PM10 partiklarna. Det man med säkerhet kommit fram till är att den största orsaken till bildandet av dammet är fordonstrafiken. Slitage på vägarna och halkbekämpning med kalksten är de övervägande orsakerna till problematiken med för höga halter skadliga partiklar i Visbys luft. Slitaget på Visbys gator är större än på många andra stadsgator vilket till stor del beror på den höga andelen dubbdäck under vintern. Något som i sin tur är rätt naturligt då de gotländska vägarna inte halkbekämpas med vägsalt. Mängderna PM10 tros också öka då gatorna i Visby har asfalt med kalksten inblandad. Dessa två orsaker kan inte på ett enkelt sätt åtgärdas även om den beläggning som i dag med tiden kommer att ersättas av ny. För så länge Gotland förblir saltfritt kommer andelen bilister som använder dubbdäck vara fortsatt hög. Kvar att åtgärda är då halkbekämpningen där det hittills till absolut största delen används kalksten. Kalksten är en porös stenart och anses lättare att fördelas till små partiklar än andra hårdare stenarter. Därför blir en av åtgärderna i programmet att byta ut kalkstenen mot granitkross. Frågan är om det blir bättre för vägslitaget, en problematik som också tas upp i åtgärdsprogrammet. Dessutom måste graniten köpas från fastlandet och transporteras hit vilket blir en stor kostnad.
Den andra delen gäller hur man tar hand om dammet när det väl bildats. Det är här jag känner att programmet tagit på sig en för stor kostym och utrett för stort. Frågan borde vara enkel. Hur städar vi hemma? Med sopborste eller dammsugare? De försök som gjorts med dammsugare runt om i landet sägs inte ha gjort så stor skillnad. Bildandet av dammet har varit för stort och redan några dagar efter dammsugningen har partikelkoncentrationen uppmätts i nivå med tidigare. Men ingenstans kan jag läsa hur dammsugningen varit jämfört med borstningen. Den information jag har fått visar på att det är en tydlig skillnad mellan borstning och dammsugning. Den borstning som görs innebär att det även måste vattnas för annars dammar borstningen bara bort de farliga partiklarna från vägbanan. Vattningen, i sin tur, förhindrar borstning vid minusgrader. Dessutom måste det borstas flera gånger på samma vägsträcka. Med dammsugning räcker det med en gång, processen är i det närmaste helt dammfri och det kan dammsugas även vid minusgrader.
Så om dammsugning ger ett bättre resultat än borstning, är billigare och dessutom snabbare kan jag inte förstå hur man kan från regionens sida är så tvekande till att byta ut de förlegade sopmaskinerna. Om man jämför med hur vi städar våra hem så ligger regionen rätt långt efter.