Ibland blir man bara så trött, även om man istället borde bli förbannad. I helgen rapporterade Dagens Nyheter, DN, om hur Utrikesdepartementet, UD, inte riktigt lever upp till offentlighetsprincipen. Milt sagt.
Det som DN fått fram är att det finns dokument, från den svenska kampanjen för en plats i FN:s säkerhetsråd, som ännu inte ens är registrerade i systemen, eller blev det först efter DN:s förfrågningar. Detta nära ett och ett halvt år efter den omröstning där Sverige valdes in i säkerhetsrådet.
Dokument som kan anses vara arbetsmaterial är inte att betrakta som offentliga, och där kan säker dessa dokument räknas in. Men när arbetet är utfört blir handlingarna offentliga och skall då registreras och finnas till hands för alla som vill ta del av dem.
Något som nu uppenbart inte har skett inom rimlig tid. Hanteringen blir ännu mer ironisk då ett av Sveriges huvudbudskap i kampanjen var ”Mer öppenhet – som både mål och medel.”
Hur öppet är UD, när de inte inte ens klarar av att lägga in dokument i deras system så de ens blir möjliga att granska utifrån offentlighetsprincipen?
När Sveriges Radio intervjuar Nils Funcke, lärare i medierätt på Stockholms universitet, blir jag ännu tröttare. Enligt Funcke är det inget nytt problem för just UD.
Även under tidigare regeringar och utrikesministrar har liknande hantering av offentliga handlingar uppmärksammats. Ofta har UD haft en massa olika skäl till varför det inte fungera, och det är väl bra för då är det lättare att komma åt problemet.
Men när det upprepas, även om ursäkterna varierar, så kan man ana sig till ett systemfel. Offentlighetsprincipen verkar inte vara en av UD:s högst prioriterade frågor, vilket jag anser vara märkligt då principen regleras i en av rikets grundlagar. Dessutom kan UD knappas skylla på att principen är ny, och att de därför inte hittat rätt rutiner, då den nyligen firade 250 år.
Utrikesminister Margot Wallström som är högst ansvarig politiker har skriftligen gjort följande uttalande till DN:
”Påståenden att UD skulle ha undanhållit information är felaktiga. Bristande diarieföring beror inte på avsikt, utan på att rutiner inte har följts. Offentlighetsprincipen gäller.”
Det var ju skönt att få höra att offentlighetsprincipen gäller, annars hade jag blivit än mer fundersam. Men utrikesministern har även tänkt ta tag i problemen vilket hon också meddelat till DN:
”Jag har i dag (läs i måndags reds anm) gett UD:s rättschef i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp som ska gå till botten med vilka åtgärder som behövs för att utrikesförvaltningen ska kunna hantera handlingar korrekt i framtiden. Arbetsgruppen ska redovisa sitt arbete till mig senast den sista februari 2018.”
Det är rätt kort tid som UD nu har på sig att ta fram åtgärder, något som är en tydlig markering från utrikesministern att det inte är okej att offentlighetsprincipen sätts på undantag.
Men det borde inte ha behövts. Rutinerna borde redan ha funnits på plats.
Nu får vi hoppas att UD inte bara hittar nya rutiner, utan att de också kommer att följas.