I gÄr avslutade riksdagens finansutskott sin behandling av 2015 Ärs statsbudget. Normalt vet alla efter det mötet vad partierna blivit överens om, vad som kommer att bli föremÄl för omröstning och hur den kommer att utfalla. SÄ inte i Är. Sverigedemokraterna föredrar att gÄ ifrÄn riksdagens normala arbetssÀtt och hÄlla regeringen med flera pÄ halster sÄ lÀnge som möjligt för att pÄ sÄ sÀtt uppnÄ maximal uppmÀrksamhet.
Men alldeles tysta Àr de inte. Den ekonomiske talespersonen Oscar Sjöstedt sa sÄ hÀr till Sveriges radio efter mötet.
â Och dĂ„ kan vi konstatera att Miljöpartiet Ă€r ett parti som fĂ„tt oproportionerligt stort inflytande som ett resultat av den hĂ€r sĂ„ kallade migrationspolitiska överenskommelsen som mĂ„nga andra partier har anslutit sig till. Har vi dĂ„ en möjlighet att fĂ€lla regeringen sĂ„ borde det dĂ„ indikera att vi ska försöka ta den möjligheten.
Ăr alltsĂ„ hela meningen med SD:s agerande att MP ska straffas för att alla partier utom SD delar deras uppfattning i migrationsfrĂ„gan? Och att straffet ska vara att hela landet â som SD sĂ€ger sig Ă€lska sĂ„ högt â drivs in i en regeringskris? DĂ„ instĂ€ller sig frĂ„gan, hur oansvarigt, omoget, ja barnsligt fĂ„r ett riksdagsparti vara?
Enligt riksdagens praxis röstar partierna pÄ sitt eget budgetförslag och avstÄr frÄn att rösta om det faller. SD hotar med att i stÀllet vÀlja att stödja antingen regeringens eller Alliansens förslag. Det finns inga formella hinder för det och det kan finnas lÀgen nÀr ett parti ser det som nödvÀndigt. Om sverigedemokraterna verkligen tyckte att regeringens förslag var sÄ uselt att det Àr vÀrt en konstitutionell kris att stoppa det hade det funnits en logik i agerandet. Men sÄ Àr det ju inte. I stÀllet har de vecka efter vecka tvekat om vilket av alternativen de ska vÀlja.
Det stÄr naturligtvis SD fritt att ansluta sig till en annan linje Àn sin egen. Ansvarsfulla partier gör det under utskottsarbetet. Efter fyra Är i riksdagen kan SD inte skylla pÄ okunskap eller bristande rutin.
Om SD vÀljer regeringens budgetförslag kan de lika gÀrna följa praxis och lÀgga ner sina röster. Om de stöder oppositionen och röstar för den borgerliga reservationen röstar de mot sÀnkt pensionÀrsskatt, tvÄ nya miljarder till Àldreomsorg, höjd a-kassa och mer pengar till sjukvÄrd och röstar för bevarande av Fas 3. Det strider rejÀlt mot vad de sa i valrörelsen.
De riskerar dessutom att utfallet leder till ett nytt val. Redan 2010 berÀknade Svenska Dagbladet kostnaden för ett val till en halv miljard. Aftonbladets Lena Mellin rÀknar med samma summa nu. Kostnaden kan bli nÄgot lÀgre eftersom det bara Àr ett riksdagsval men faktum kvarstÄr, val kostar pengar, för statskassan, för partierna och för nÀringslivet genom den osÀkerhet pÄ marknaden det skapar.
I ett öppet brev i Aftonbladet försöker nu SD:s vikarierande partiledare Mattias Karlsson pressa regeringen till samarbete. Det första kravet Àr att migrationsöverenskommelsen överges. Den som alltsÄ alla andra stÄr bakom eller stöder. Knappt tretton procent röstade pÄ SD i valet.
Hur var det nu, var inte SD emot oproportionerligt stort inflytande för ett parti?