I söndags, 27 maj, skrev Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski en tankvärd artikel med rubriken ”Rekordsiffrorna vi inte får prata om i Sverige”. Wolodarski är en klok skribent men kan knappast anklagas för att hylla socialdemokratisk politik. Det gjorde han inte heller i söndags även om några kanske anser det. Wolodarski pekar på en stor brist i det politiska samtalet. Det går bra för Sverige nu, men det får man väl inte säga i det här landet skriker hela hans artikel även om han själv inte uttrycker det med de orden.
”Ekonomi och politik hänger ihop” skriver Wolodarski och menar bland annat att det sällan blir regeringsskifte när ekonomin går som tåget. Men fortsätter han: ”Sambandet förutsätter emellertid att medborgarna vet hur det går och att man värdesätter en positiv utveckling.”
Och där har vi pudels kärna. I dagens segregerade nyhetsflöde och med den mängd falska påstående och förstorande av de problem som ändå finns får väljarna inte den koll de borde ha. Arbetslösheten sjunker stadigt och är nu nere på samma nivå som 2008 (ekonomifakta, och ja, jag vet att Svenskt näringsliv ligger bakom den sidan).
Om trenden håller i sig har vi snart den lägsta arbetslösheten sen tidigt 2000-tal. Sysselsättningsgraden, det vill säga andelen sysselsatta, är den högsta sen 1991 (ekonomifakta) och den högsta som uppmätts inom EU.
Sysselsättningen för utrikes födda är enligt Wolodarski den lägsta sedan 2005 då den statistiken började redovisas. Sysselsättningsgapet mellan inrikes födda och utrikes födda är dock stort, även när vi jämförs med andra EU-länder. Mycket beroende på att vi har så hög sysselsättning. Däremot ligger vi över EU-snittet i sysselsättningsgraden för utrikes födda (ekonomifakta).
Wolodarski påpekar även att ekonomin går mycket bra vilket visas genom att BNP per capita ökar. Det vill säga summan av alla produkter och tjänster som köps här i landet ökar per medborgare. Det går riktigt bra för landet Sverige, och det är också något som gjort att regeringen kunnat göra många av de välfärdssatsningar som de faktiskt gjort.
Men trots det får debatten en krisstämpel och regeringspartierna och främst då Socialdemokraterna går i bräschen för krisdebatten.
I stället för att visa hur bra det går, verkar S fokusera på de få problemområden som man redan har lösningar på.
Stora satsningar på polisen där vi redan nu ser hur det vänder, mycket på grund av att omorganisationen nu börjar sätta sig. Stora satsningar på polisutbildningar som av förklarliga skäl ännu inte hunnit ge resultat. För att nämna ett av de problemområden som regeringen tagit tag i ordentligt.
Här sitter Socialdemokraterna med toppkort och sviter i hjärter och ruter, med hjärter som trumf, men väljer ändå att saka eller spela hackor i motspelarens färger.
Det enda jag kan hoppas på är att Socialdemokraternas taktik öppnar upp för att de i valrörelsens viktigaste del kan lägga de röda korten på bordet och påvisa att de tar hem resten av sticken, och att det räcker för att ta hem hela spelet.