Ett av RUT-förespråkarnas huvudargument är att de subventionerade hushållstjänsterna ökar möjligheterna för utrikesfödda att få jobb. Nu visar det sig att andra osubventionerade branscher är bättre på att integrera personer med utomeuropeiskt ursprung än de företag som sysslar med RUT-tjänster.
Nationalekonomen Johanna Rickne har undersökt i vilken utsträckning företag som tagit emot rutavdrag sysselsätter kvinnor med flyktingbakgrund. Undersökningen har nu publicerats av SNS och visar att företag som utför RUT-tjänster inte har fler anställda med utomeuropeiskt ursprung än företag i andra liknande branscher, snarare tvärt om. Hemtjänsten och företag som utför osubventionerade städtjänster har alla betydligt större andel anställda med flyktingbakgrund och restaurangbranschens andel är lika stor som RUT-bolagens.
Det vi ser är att generella subventioner av hushållsnära tjänster inte leder till bättre integration, trots att det är en av de uttalade anledningarna till subventionerna.
Vad orsaken till att RUT-företag är sämre på att anställa personer med flyktingbakgrund ligger, enligt TT, utanför det som Johanna Ricknes studie tar upp. Men det går, enligt henne, att spekulera utifrån tidigare forskning.
”Intervjustudier med svenska hushåll tyder till exempel på att de föredrar personer från Sverige eller Europa för hemstädning, inte från Afrika eller Mellanöstern”, säger Rickne till TT.
I mina ögon ser vi åter bevis på den strukturella rasism som finns på svensk arbetsmarknad. En rasism som Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson gav uttryck för när han under SVT:s partiledardebatt i höstas uttryckte: ”Därför måste man ställa frågan varför det är så svårt för de här människorna att få jobb. Det är för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige”. Enligt de intervjustudier som Johanna Rickne hänvisar till är Jimmie Åkesson inte ensam om att anse att personer med utomnordisk härkomst ”inte passar in i Sverige”.
Tydligen har vi inte så mycket emot att personer med flyktingbakgrund städar offentliga lokaler eller på våra arbetsplatser. Medan de som utnyttjar RUT-tjänster i hemmet, generellt sett, hellre ser personer med svensk eller europeisk bakgrund städa deras hus. Så länge marknaden styr även vilka som får jobb i vilka branscher, kommer högavlönade storstadsmänniskors krav styra RUT-företagens rekrytering. Och så länge de högavlönade storstadsmänniskorna inte gärna ser personer med tydligt utländskt utseende i sina hem kommer RUT inte vara en lösning på de integrationsutmaningar vi har.
Johanna Ricknes undersökning gör mig än mer övertygad om att RUT-reformen är dålig. Bara genom att titta på statistiken från RUT-avdragen ser vi tydligt att reformen omfördelar skattemedel från fattig till rik och från landsbygd och områden med lägre inkomster till storstadsregionernas höginkomstområden. Nu blev det, i och med Johanna Ricknes undersökning, även tydligt att reformen dessutom befäster den strukturella rasism som råder på svensk arbetsmarknad.
Varför borgerliga partier fortsätter envisas med att hushållsnära tjänster ska subventioneras när de negativa följderna är så tydliga kan man verkligen fråga sig. Bättre hade varit att satsa de resurserna på hemtjänst eller LSS för de som verkligen har behov av hjälp i hemmet. Den resursomfördelningen hade också gett integrationen en positivare utveckling.