I tisdags förmiddag tog en diskmaskin på Visby lasarett eld, men som tur var kunde elden släckas innan den hann sprida sig. I söndags rapporterade Helagotland.se att en överläkare som deltog i släckningsarbetet skrivit en avvikelserapport på händelsen.
Det är i sig inget speciellt att en händelse som kunnat leda till både större materiella skador som personskador dokumenteras, men det som överläkaren beskriver gör mig rasande. Nu kommer det, troligtvis, att göras en utredning kring branden, och det enda som hittills blivit officiellt är det som redovisats av överläkaren på Helagotland.se.
Om bara hälften av det som överläkaren beskriver i avvikelserapporten stämmer är det mycket allvarligt, och jag har ingen som helst anledning att misstro överläkaren, som själv rapporterats ha deltagit i släckningsarbetet.
I sju punkter beskriver överläkaren i avvikelserapporten mycket allvarliga brister i brandrutinerna.
Ett sjukhus är, förutom en stor arbetsplats, en byggnad där många personer med stora problem att förflytta sig vistas. Personer som skulle kunna råka mycket illa ut om en större brand skulle bryta ut.
Säkerheten ska därför vara extremt hög. Alla som arbetar på lasarettet ska veta vad de ska göra om det bryter ut en brand. Allt för att undvika att personer skadas eller omkommer.
När det gäller rutiner som har med den ”vanliga” patientsäkerheten att göra har jag uppfattat att det fungerar. Detta utifrån att jag, av privata skäl, under stora delar av detta år varit rätt frekvent på lasarettet och sett hur några av avdelningar arbetar.
Det jag börjar fundera på är hur övriga säkerhetsrutiner fungerar. Hur följs arbetsmiljö reglementen? Vet alla vilka rutiner som finns vid eventuella olyckor? Hur utbildar man nyanställda? Hur ser man till att inhyrd personal kan alla rutiner? Hur ser man till att de firmor som tillfälligt eller stadigt gör arbeten på lasarettet har de här kunskaperna?
Dessa problem finns nu inte bara på Visby lasarett. Många arbetsgivare är mycket dåliga på att informera om och underhålla kunskaperna om hur personalen ska hantera allvarliga händelser.
Vardagens bekymmer med att klara av den dagliga verksamheten brukar av någon anledning vara viktigare än personalens och eventuella kunders säkerhet. När gjorde ni själva senast en brandövning på er arbetsplats?
Arbetsmiljön är inte prioriterat så högt som den borde vara. Senast i lördags omkom en anställd i en arbetsplatsolycka. Dödsolyckan är tyvärr inte den första i år, och troligen inte den sista. Bara i år fram till 11/8 i år hade 29 personer omkommit på jobbet.
Antalet omkomna i arbetsplatsolyckor har legat oroväckande stilla på samma nivå de senaste åren. 2014 omkom 53 personer, 2015 omkom 44 personer och 2016 omkom 45 personer. Alla helt i onödan.
Utan att ha läst igenom alla orsakerna till olyckorna, kan jag påstå att de absolut flesta hade kunnat undvikas om arbetsmiljön varit så bra den kunnat vara eller de säkerhetsföreskrifter som finns följts.
Därför blir jag rasande när jag läser om den avvikelserapport som överläkaren på Visby Lasarett skrivit om den brand som bröt ut i tisdags.
För den händelsen kunde mycket väl ha slutat som ytterligare en siffra i statistiken för arbetsplatsolyckor med dödlig utgång.