I lördags trodde jag att jag hörde fel när P4 Gotland meddelade att Förvaltningsrätten ger Region Gotland rätt i beslutet att inte upplåta mark till nazisterna under Almedalsveckan. Det trodde jag verkligen inte.
Många av regionens verksamheter bedrivs utifrån olika lagar och vi får ibland höra talas om att beslut överklagas. Oftast har regionen och de ansvariga tjänstemännen gjort rätt och överklagan avslås av beslutande rättsinstans. Men när det gäller regionens rätt att neka nazisterna att hyra mark under Almedalsveckan trodde jag att lagarna var på nazisternas sida. Speciellt efter att experter uttalat sig åt det hållet i frågan.
Men som sagt, den vetorätt som kommuner har är tydligen okränkbar, och det även utan att ange anledning till varför kommunen, regionen i det här fallet, nekar tillstånd. Vilket i sig kan vara värt att titta ytterligare på framöver. Nu när Förvaltningsrätten gett Region Gotland rätt ska inte jag vara sen att jubla över att jag hade fel. Ibland känns även det rätt bra.
Nu är det i och för sig inte läge att hoppa över bäcken riktigt ännu så jag väntar också med att ropa hej. Det som beslutet gäller är rätten att hyra mark. Rätten att hålla möte är ännu inte på tapeten och den frågan har polisen i sin hand. Om nazisterna skulle ansöka om att få hålla tal eller ha en demonstration under politikerveckan ser jag det som att polisen får det svårare att säga nej. Då är vi också inne på en helt annan lagstiftning nämligen yttrandefriheten. Rätten till att hålla möten är grundlagsskyddad, medan rätten att hyra offentlig mark, uppenbart, ligger helt i kommunen/regionens händer.
I söndags genomfördes den omtalade galan till förmån för Birkagården. Det blev en succé och det inför fullsatta läktare. Nu hade jag själv fullt upp med att fira mors dag med familjen så någon betygsättning från galan får ni läsa om på annat håll. Förutom fullsatt blev även intäkterna det som behövdes för att klara av att fortsätta verksamheten på Birkagården året ut på samma nivå som nu. Ingen behöver med andra ord sägas upp nu och förhandlingarna mellan regionen och kyrkan kan fortsätta i lugn och ro och förhoppningsvis utan den tuffa retoriken som vi hittills fått ta del av i media.
Jag är helt övertygad om att parterna kommer fram till en lösning som alla kommer att vara nöjda med. Motsatsen är nämligen inget som någon av dem vill ha. Kyrkan med sina samarbetspartners vill fortsätta driva härbärget och regionen vill inte få verksamheten på sitt bord.
Men det har också påståtts att regionen inte gör något för personer med missbruksproblem vilket är lite väl magstarkt. Bara den budget som finns under socialnämndens fögderi är på 29 miljoner kronor för 2018. Då har även hälso- och sjukvården pengar som används för att hjälpa personer med missbruksproblem.
Men som sagt, regionen ställer hårda krav på de som ska få hjälp, vilket Birkagården kan låta bli, och därmed kan de hjälpa dem som ramlar utanför regionens striktare ramar. Verksamheterna kompletterar med andra ord varandra alldeles utmärkt.