I går presenterade kostnadsutjämningsutredningen sitt slutbetänkande. Utredaren Håkan Sörman har under nära två års tid utrett hur det kostnadsutjämningssystem som fördelar pengar mellan kommuner och mellan landsting ska kunna förbättras.
Tanken med hela utjämningssystemet är att ge kommuner och landsting ekonomiska förutsättningar att bedriva likvärdiga verksamheter. Systemet bygger helt på en omfördelning mellan kommuner respektive landsting.
Huvuddirektivet har varit att analysera i vilken utsträckning som de olika delmodellerna i kostnadsutjämningen fångar upp strukturella kostnadsskillnader.
Det utredningen kommit fram till är att det finns tre olika profiler som ska styra de förändringar man vill se i systemet. Om utjämningen ska ge bättre verkan behöver man se en fördelning som bygger ännu mer på de socioekonomiska förutsättningarna som kommunen eller landstinget har.
Utredningen vill också se en än mer tydlig glesbygdsprofil samt att befolkningsförändringar ska ges ökad betydelse.
I nuvarande system finns ingen utjämning för de utmaningar som kommunerna har för hela skolväsendet. Därför vill Sörman föra in en utjämningsfaktor där de kommunerna med fler nyanlända, fler med utländsk bakgrund och färre föräldrar med akademisk bakgrund får mer resurser. Något jag anser vara mycket viktigt.
Tanken som utredningen har är att alla grundutbildningar ska ingå, det vill säga allt från förskola, via SFI, Svenska för invandrare, till vuxenutbildningen.
I dagens system fördelas resurserna bland annat utifrån utbetalningar av ekonomiskt bistånd, allmänt kallat socialbidrag. Utredaren anser att det ger fel incitament då de kommuner som jobbar aktivt med att få biståndstagarna i arbete blir förlorare. Här vill Sörman i stället se en fördelning som bygger på den socioekonomiska profilen. På så sätt blir det mer resurser till de kommuner som har mest behov, men på ett sätt som inte minskar kommunens vilja att arbeta aktivt för att få fler i jobb eller sysselsättning.
Utredningen tar också ett större grepp om delar av systemet som bygger på glesbygdsproblematiken. Långa avstånd, rekryteringsproblem som är strukturella med mera.
Utredaren vill se höjda ersättningar för de kostnader glesbygdslandsting har för ambulans och sjuktransporter. Men också för de ökade bemanningskostnader som finns i glesbygden inom hälso- och sjukvård.
Befolkningsstrukturen ska också kompenseras då såväl fler som färre invånare i olika skeden av livet blir en utmaning för kommuner och landsting. Jag ser att de förändringarna som utredningen föreslår ger en mer rättvis fördelning, utifrån ett socialdemokratiskt fördelningspolitiskt synsätt.
Vad kommer då detta att innebära för Gotland om förslaget blir verklighet som det nu lagts fram. Ja, det finns inte med någon ”ö-faktor”, men en del av förändringarna tar hänsyn till några av de fördyrande ”ö-faktorer” som våra gotländska politiker fört fram. Så Gotland kan bli en vinnare och få omkring 90 miljoner kronor mer i kostnadsutjämning.
Även om det är långt ifrån de
230 – 300 miljoner kronor i merkostnader som vårat ö-läge beräknas fördyra bara sjukvården, så är pengarna inte att förakta.