Hur mÄnga jobb skapar ett skatteavdrag? Vad ska en lÀrare tjÀna? Vilka av vÀrldens lÀnder Àr diktaturer? Vad kostar en liter mjölk? Vilket Är blir Sverige fossilfritt?
FrÄgorna haglar över partiledarna i TV-debatterna. Jag undrar ibland hur lÄng tid de lÀgger pÄ att lÀsa in och trÀna sig pÄ alla siffror och fakta de mÄste hÄlla i huvudet. Och jag tÀnker i mitt stilla sinne att en del av den tiden borde kunna anvÀndas bÀttre.
Ibland liknar politiken nÄgon sorts avancerat Trivial Persuit eller Vem vet mest? dÀr det gÀller att sÄ snabbt som möjligt ge exakta svar pÄ komplicerade frÄgor. FrÄgor som ofta inte lÄter sig besvaras med ett ord eller en siffra men dÀr varje försök till lÀngre resonemang eller villkor bryskt avbryts av nitiska programledare.
Söndagens Agenda var inget undantag, Àven dÀr ven frÄgorna genom luften. Det blir lÀtt lite MÀstarnas mÀstare över det hela: Nu ska vi se vem som Àr mest uthÄllig, klarar flest provokationer eller kan ducka bÀst. Debattmusklerna flexas i förhandsintervjuer och smidigheten tÀnjs i sminkrum och korridorer.
EfterÄt kommer bedömningarna pÄ Twitter, Facebook och i tidningarnas webbupplagor. Den som sagt nÄgot dumt fÄr rÀkna med att fÄ grodan upprepad pÄ Youtube i evinnerlighet. Ingen pardon visas den som tappat ansiktet, kommit av sig eller gjort en fÄnig gest. Och i morgondagens tidningar blir det betyg.
Jag skriver inte det hÀr för att jag tycker synd om partiledarna. En del av dem gillar sÀkert skarpt adrenalinkicken det medför att stÄ i det varma strÄlkastarskenet.
Helt obekvÀm i den rollen kan nog ingen vara som aspirerar pÄ ett partiledaruppdrag. Den som kommit till en topposition i ett parti har som regel trÀnats under en lÄng vÀg dit. De flesta har nog i alla fall en aning om vad de ger sig in pÄ.
Lokalpolitikern blir sĂ€llan sĂ„ exponerad i rörlig bild men kan för all del ha det tufft medialt Ă€ndĂ„. Det har vi nyligen sett exempel pĂ„ hĂ€r. Toleransen Ă€r Ă€ndĂ„ en helt annan och det Ă€r sĂ€llan ens heltidspolitikerna i regionen utsĂ€tts för lĂ€xförhör och skjutjĂ€rnsjournalistik. Ăven om en och annan journalist kanske drömmer om det tror jag vi fĂ„r bĂ€ttre företrĂ€dare om politiken inte ses som ett uppdrag för sjĂ€lvplĂ„gare.
Enligt en undersökning av fullmĂ€ktigeledamöter som Sveriges kommuner och landsting, SKL, nyligen presenterat sĂ€ger de allra flesta glĂ€djande nog att deras politiska engagemang bemötts positivt, inte bara av nĂ€rstĂ„ende utan ocksĂ„ av arbetskamrater, grannar och andra kommuninvĂ„nare. âInte heller medias bemötande upplevdes generellt sett som nĂ„got negativtâ saxar jag ur rapporten som heter Att ta plats i politiken och finns att ta del av pĂ„ SKL:s hemsida.
Men jag kÀnner en viss olust vid tanken pÄ vÄra frÀmsta politiker pÄ riksplanet som strömlinjeformade och hÄrdtrÀnade medieproffs som vet alla svar och har alla siffror i huvudet.
Jag kan inte lÄta bli att kÀnna en viss lÀngtan efter politiker som kostar pÄ sig att vara osÀkra ibland, som klarar att sÀga att de inte vet och kanske rentav fnittra lite i direktsÀndning. Det rekommenderar inte nÄgon medierÄdgivare men för min del skulle det kunna vÀga tungt i vÄgskÄlen vid nÀsta val.