I vågorna efter Hanif Bali-affären finns det de som försvarar det som Bali gjort. De menar att UD hade en dold agenda när de erbjöd en viss journalist en intervju med en människorättsaktivist från Ukraina. Om det här är ett vanligt sätt för UD att jobba på det vet jag inte, men jag vet att journalister ofta får tips om saker som någon vill att de ska skriva om.
Nyhetsredaktioner runt om i landet tar dagligen beslut på hur de ska göra med de tips de får in. Är de värda att lägga ner arbetstid på? Hur mycket arbetstid har vi just nu att ta till för just detta tips? Vem är tipsaren och vilken agenda kan hen ha? Väljer journalisten eller nyhetsredaktionen att kolla upp tipset så är det ändå inte säkert att det blir någon artikel. Det är inte ens säkert att en färdig artikel publiceras.
Det är så vår fria press fungerar. Så även om någon vill plantera ett tips för att det skulle gynna deras agenda finns en massa olika filter som måste passeras innan det publiceras.
Visst kan det finnas skäl att fundera på varför en speciell journalist får den här möjligheten, men i slutänden är det ändå den eventuella artikeln som bör granskas. Precis som alla andra artiklar man tar del av. Men hann Hanif Bali ens läsa och reflektera över artikeln på de 18 minuter det, enligt DN, dröjde från publiceringen till Balis reaktion på sociala medier.
Nej, här har det skett något annat. Här finns det någon som inte vill att människorättsaktivister från Ukraina ska få uppmärksamhet för sin sak.
Skenmanövrar för att minska fokus på den viktiga frågan är rätt vanligt inom politiken. När regeringen i måndags presenterade sin landsbygdsatsning, reagerade ledande centerpartister med att förvränga det som statsminister Stefan Löfven sa under den långa presskonferensen. En mening, lösryckt ur sitt sammanhang, spreds som en löpeld på sociala medier. Inte ett ord om den stora satsningen, utan bara ett försök att ändra fokus på debatten. Något som man också lyckades med.
Så i stället för att diskutera den satsning som Socialdemokraterna nu tänker genomföra och som innebär tydligt fokus på att skapa förutsättningar för landsbygderna att utvecklas, landar man i en diskussion om en lösryckt mening.
Av samma anledning ger sig Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofride återigen in i nedskärningsdebatten här på Gotland. I stället för att försöka hitta svar på i vilka verksamheter de borgerliga vill spara in de extra 50 miljoner kronorna på lanserar Bofride tesen att det är den rödgröna majoritetens fel att de borgerliga vill spara 50 miljoner extra. Tydligare kan det inte bli att allt är ”sossarnas” fel, när de till och med får skulden för borgerliga besparingsförslag. Tydligare fokusbyte får man nog leta efter.
Nej, hade jag varit i Bofrides skor hade jag nog försökt att ta reda på var de borgerliga kommer göra sina besparingar och redovisa det på ett pedagogiskt sätt. Sen kan väljarna börja väga de olika förslagen mot varandra.
Vem vet, väljarna kanske tycker det är bra med de besparingar de borgerliga partierna vill genomföra, men för att kunna ta den ställningen behöver de veta vilka verksamheter som kommer att drabbas.