Privata företag är mycket viktiga för att samhället ska kunna fungera. Produktion av varor och tjänster bygger samhället genom de tillgångar de tillför när de konsumeras. Men mycket av företagens möjligheter till framgång bygger på de politiska beslut som tas i riksdag och i olika fullmäktigeförsamlingar runt om i landet. Allt från satsningar på infrastruktur, i form av vägar och ledningsnät, till exempelvis kongresshallar eller kryssningskajer.
Därför var det lite kul när jag under sommaren fick syn på den banderoll som finns i bilden här bredvid där ironin blir stor. Visst, Johan Lindvall, som är med på banderollen, och hans medarbetare, har gjort ett enormt bra arbete på Wisby Strand och ingen skugga skall falla över honom, men hela verksamheten som han har ansvar för hade inte funnits utan politiska beslut. Utan Stefan Löfvens politiska kollegor på Gotland, oavsett partitillhörighet, hade de 200 jobben inte ens haft en möjlighet att skapas. Kongresshallen har dessutom tillsammans med Almedalsbiblioteket och Högskolan varit en stor del i utvecklingen av Almedalsveckan och utan de politiska satsningarna hade Gotland och gotländska företag gått miste om många sköna miljoner.
Jag har, som ni som följer mig kanske märkt, en mer återhållsam syn på privata aktörer i offentlig tjänst än mina borgerliga kollegor. Jag är övertygad om att det är bättre om det offentliga fullt ut har ansvaret för offentliga verksamheter. Insyn och möjligheter att påverka verksamheterna är då större för gemene man. Dessutom ger inte en privat aktör inom exempelvis skolan eller sjukvården fler arbetstillfällen än om verksamheten är i offentlig regi. De skapar inte tillväxt genom fler elever eller fler sjuka.
Fler företag ger inte heller med automatik fler arbetstillfällen. Jag tar ett exempel: En frisersalong med fem anställda där man omorganiserar och de anställda får bli företagare och hyra stol i samma lokal de tidigare var anställda i ger inga nya arbetstillfällen, trots att fyra nya bolag har startats. Däremot får de tidigare anställda en mycket otryggare tillvaro. Och otrygghet skapar otrygga människor och det har vi sett vad det leder till.
När privata aktörer tar över offentlig verksamhet sker samma sak. Visserligen ett nytt företag, men ingen ny verksamhet. Ofta blir följderna dessutom att de anställda får sämre anställningsförhållanden och större otrygghet. Antingen på grund av sämre förmåner eller på grund av färre arbetskamrater, i värsta fall båda, än i liknande offentliga verksamheter.
Nu ska ni inte feltolka detta som att jag inte gillar företagande, för det gör jag. Jag har den största respekt för entreprenörer och deras arbete med att få igång produktion av varor eller tjänster. Men för att företagande ska bli samhällsnytta behövs nya idéer som ger antingen ökad produktion eller helt nya verksamheter. Att bara ta över någon annans verksamhet ger ingen ökad samhällsnytta. I bästa fall kan ett övertagande rädda verksamheten från att läggas ner, vilket i sig är bra, men det skapar inga nya arbetstillfällen.
Privata företag är mycket viktiga, men det finns inom vissa politisk inriktningar en övertro på företagande som kan leda till märkliga politiska beslut, som exempelvis utmaningsrätten.