Det som har drivit mig under alla år som fackligt och politiskt aktiv är tanken på rättvisa. Alla människors lika värde. Alla ska vara lika inför lagen, och regelverk gäller för alla, utan undantag.
Så när man nu från Centerpartiet här på Gotland börjar använda olika måttstock beroende på om det är deras politik eller majoritetens så blir jag upprörd.
Hur kan de ens försöka föra ett resonemang om att majoritetens budgetförslag har inkomster som inte borde räknas, när deras eget förslag innehåller samma inkomster, och därmed uppnår överskottskravet enligt dem själva. Som ni förstått har jag inte kunnat låta bli att bli upprörd.
Men när jag nu efter en knapp vecka fått lite distans till Centerpartiets debattsätt i måndags, ser jag ett mönster. Det är inte första gången de själva kan göra saker som de sen kritiserar majoriteten för när de gör likadant. De har tydligt valt att använda olika måttstockar i debatten. Något som varken är ärligt eller som visar på att de är mogna att ta politiskt ansvar.
Majoriteten ska enligt Centerpartiets tredjenamn på riksdagslistan Eva Bofride redovisa alla sina besparingar ner i minsta detalj, medan de borgerliga inte ens behöver visa vilka nämnder som drabbas av deras extra sparkrav på 50 miljoner kronor.
Även förra årets debatt om det som Eva Nypelius (C) kallade frikort, visar att de använder olika måttstock på sin politik och på majoritetens. För er som inte minns så föreslog majoriteten då, precis som i år, att Hälso- och sjukvårdsnämnden skulle få dra över sin budget.
Då gick Centerpartiets företrädare i taket och anmälde beslutet till domstol då de ansåg att det förutom att vara olämpligt också stred mot lagen. Detta trots att Eva Nypelius gjort precis samma sak under sina år som regionens högsta politiker. Dessutom vid två olika tillfällen. (Domstolen bedömde när målet togs upp i våras att förfarandet var helt lagligt.)
Nu är det i och för sig politik och politisk retorik vi pratar om, men någon form av rättvisa bör väl den också innehålla.
Under fullmäktige i måndags blev jag också riktigt besviken på hur Jonas Niklasson (C) uttryckte sig i debatten om Hälso- och sjukvårdsnämndens svåra ekonomiska situation. Jag har en enorm respekt för Niklasson som person.
Därför blir jag nog mer besviken av hans klavertramp än om någon annan gjort det. Det Jonas Niklasson skämtade om att hälso- och sjukvårdsnämnden knappas kunde skylla influensan och vinterkräksjukan för delar av det underskott nämnden har, då det var just för de sjuka som de finns till. Men det Niklasson försöker skämta om är inte lika roligt för sjukhusledningen.
För till skillnad från om ovanligt många personer söker sig till sjukvården med olika sjukdomar eller skador, drabbar influensa och vinterkräksjuka också personalen på sjukhuset. Dessutom hårdare än på många andra arbetsplatser. För på de flesta arbetsplatserna är det inte så farligt att snörvla, hosta och käka febernedsättande, medan det inom vården, i värsta fall, kan leda till dödsfall bland patienterna.
Man får verkligen hoppas att Centerpartiet kan anamma lite av moderaten Håkan Onsjös förnuftiga och kloka sätt att debattera, men splittringen mellan de borgerliga är kanske för stor för att det ska kunna bli verklighet.