När Alliansen bildades och sedermera vann valet 2006 var det med en tydlig liberal politik. Tidigare profilfrågor som exempelvis ett starkt försvar, hårdare tag mot brottslingar och begränsad invandring var nedprioriterade.
Det gick till och med så långt att Reinfeldts första försvarsminister, Mikael Odenberg (M), avgick efter bara elva månader, på grund av de stora nedskärningarna i försvarsbudgeten. Frågor som prioriterades var istället så kallade frihetsreformer som sänkta skatter och ytterligare privatiseringar av välfärden. Fyra borgerliga partier som gjorde allt de kunde för att locka till sig socialdemokratiska väljare genom att samlas i mittenfåran. Följden blev att ett helt fält av traditionell högerpolitik lämnades utan tillsyn. Frågor som Sverigedemokraterna (SD) delvis plockade upp och gjorde till sina.
Nu börjar ett nytt högerkonservativt block med nationalistiska inslag att ta sig allt tydligare former. Det började egentligen redan 2015 när Kristdemokraternas ungdomsförbund (KDU), som anses ligga till höger om moderpartiet ideologiskt, lyckades driva igenom frågan om att lämna Decemberöverenskommelsen (DÖ) på Kristdemokraternas riksting. Bara nio månader efter överenskommelsens tillkomst. Vem minns inte KDU:s dåvarande ordförande Sara Skyttedals firande med champagneglaset i högsta hugg.
Nästa byggsten kom i samband med att Moderaternas förra partiledare Anna Kinberg Batra öppnade upp för samtal med SD. Ett uttalande som fick stora konsekvenser för Kinberg Batra och som fick partiets stöd i väljarundersökningar att störtdyka från Reinfeldts historiskt höga till normala nivåer för M. Något som blev Kinberg Batras fall.
Ett nytt högerkonservativt block med nationalistiska inslag kunde ännu misstas för en hägring, men blev lite mer verkligt under första delen av 2018. Både M och KD var under valrörelsen vaga i sina formuleringar kring att ta hjälp av SD, medan Liberalerna (L) och Centerpartiet (C) var extremt tydliga med vad de ansåg vara Alliansens inställning. Både Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) blev allt mer irriterade över att deras svar ifrågasattes, men jag tror att de nu i efterhand faktiskt ser det vi andra såg och ville ha svar på. Var verkligen Alliansens alla partier med på tåget att hålla SD utanför inflytande?
Svaret fick vi under höstens försök att bilda regering och det är än mer tydligt nu med KD:s vilja att samtala med SD och då samarbeta med dem i frågor där partierna har gemensamma ståndpunkter. M har hittills varit ovanligt tysta, men i och med offentliggörandet av Alice Teodorescu, som en av de ansvariga för utformningen av partiets nya idéprogram, ser jag vägen öppen för ett nytt högerkonservativt block med nationalistiska inslag. Teodorescu har under sin tid som politisk redaktör på Göteborgs-Posten förvandlat den liberala ledarsidan till en blåbrun sörja. Att hon är för ett samarbete med SD är ingen hemlighet och att M nu tar henne till hjälp för att utforma sitt nya idéprogram kan inte ses som annat än en vilja från partiledningen att ta ytterligare steg högerut.
Den suddiga bild vi såg för ett år sedan och som vi kunde missta för en hägring håller nu på att bli allt mer tydlig, och det dröjer nog inte länge tills vi har ett högerkonservativt block med nationalistiska inslag i riksdagen.