Den senaste veckan har det rapporterats flitigt om polisens nya möjligheter att söka efter brottslingar genom DNA-register. Lagändringen som trädde i kraft vid årsskiftet innebär att polisens utredare numera även har rätt att söka bredare i olika DNA-register. Innan lagändringen var man tvungna att få en 100-procentig träff på DNA för att få fortsätta utredningen. Nu efter lagändringen får man lov att även söka på DNA-profiler som liknar det DNA man påträffat. Det innebär att man kan hitta nära släktingar till den eventuella gärningsmannen, och på så sätt ringa in den misstänkta. En utredningsmetod som varit framgångsrik inte minst i USA.
Metoden har blivit än mer användningsbar tack vare det stora intresset för släktforskning. Personer som är intresserade av att få en DNA-analys av sitt ursprung eller för att kunna hitta släktingar har sedan några år varit flitiga med att skicka sitt DNA till olika DNA-register. Frågan är om de varit medvetna om att deras DNA-profil också får lov att användas av polisen vid utredningar av bland annat mord. En fråga där den personliga integriteten sätts emot samhällets möjligheter att fälla bland annat mördare.
GEDmatch är den databas där polisen i USA fick napp och den som polisen i Sverige tänkt använda sig av. När jag kollar deras användarvillkor kan jag tydligt läsa att man ger tillåtelse till dem att lämna ut ens DNA-profil till polis eller annan liknande myndighet om det rör sig om mord eller sexuella övergrepp. Jag tycker det är bra att icke offentliga verksamheter tar ställning och har villkor som underlättar samarbete med polis.
Det här rör sig om register som är så mycket större än polisens egna, vilket i sig inte är så konstigt. Polisen har bara haft rätt att ta DNA-prov på någon som är skäligen misstänkt för brott som kan ge fängelse. De stora DNA-register som nu används har tack vare intresset för släktforskning fyllts på med miljontals prover helt frivilligt. Vilka nu en del har öppnats upp för svensk polis att ta hjälp av under mord och våldtäktsutredningar.
Polisen här hemma i Sverige har nu ett antal pilotprojekt igång där de kommer att testa den här nya möjligheten. Mördare och grova sexualförbrytare som hittills har lyckats komma undan bör nog känna flåset i nacken. Redan nu, bara två månader efter lagändringen, har man kunnat häkta en person misstänkt för en våldtäkt på en 8-årig flicka 1995. Samtidigt har polisen fått in ett trettiotal DNA-profiler som är snarlika med det DNA man hittat vid ett dubbelmord i Linköping 2004.
För oss på Gotland kan den här lagändringen ge polisen möjlighet att klara ut det berömda mordet på Wisby Hotell, natten till den 12 december 1996, då hotellreceptionisten Christina Olofsson slogs ihjäl under sitt arbetspass. Där har polisen hittat DNA på en plats som bara ett begränsat antal personer haft tillgång till, men utan att hittat någon med den DNA-profilen. Nu kan man söka bredare och om möjligt hitta en nära släkting till personen som lämnat DNA efter sig.
När nya möjligheter till brottsbekämpning dyker upp är det bra att riksdag och regering är på tårna och även ger polisen de lagliga verktygen att kunna nyttja dem. Något som nu skett och som redan börjar ge resultat.