Under helgens finfina badväder har det tyvärr också inträffat på tok för många drunkningstillbud och olyckor. Tragiskt nog har flera av dem utmynnat i dödsfall. Drunkningsolyckor är oftast tysta och därför svår att upptäcka. Tiden som räddningsarbetet har på sig innan det är för sent är också begränsad, vilket inte gör det hela lättare.
Därför är det av absolut största vikt att räddningsarbetet kommer igång så fort som möjligt och att alla som kan är med och hjälper till. Man kan vara med i en sökkedja i vattnet eller hjälpa till med hjärt- och lungräddning när personen väl är funnen. Men om man inte kan hjälpa till så ska man hålla sig på avstånd.
Men så verkar inte alla resonera. När jag läser och hör vad som hänt vid minst två av helgens drunkningsolyckor blir jag mycket illa berörd. Räddningstjänsten har inte bara haft svårt att ta sig ner till stränderna på grund av felparkerade bilar, de har också haft svårt att ta sig ut på bryggor för allt folk som vill filma dramat.
Det har till och med funnits föräldrar som vägrat flytta på sig för att deras barn ska kunna se vad som händer. På Polisen i Örebro läns facebooks sida skriver polisen Johan följande:
”Tack vare dessa personers beteende nödgades räddningspersonal avvaras för att skyla kroppen under det livräddande arbetet, räddningspersonal försinkades i sin väg fram till räddningsarbetet och polis tvingades biträda med att fysisk flytta personer för att göra fri väg åt räddningspersonal.” Han avslutar meddelandet med:
”Låt detta bli den sista gången och ta lärdom. Nästa gång kan det, gud förbjude, vara ditt barn som ligger där.”
Vid bägge dessa tillfällen har återupplivningsförsöken varit resultatlösa. Räddningstjänsten vill av förklarliga skäl inte gå ut med information om det är så att personernas liv hade kunnat räddas om räddningspersonalen inte blivit hindrade på vägen. Men bara tanken på att bilen jag felparkerade av lathet och därmed kan ha orsakat någons död skulle få mig att tänka om till nästa gång. Hur jag skulle resonerat över mitt beteende om jag varit en av dem som vägrat flytta på mig vill jag inte ens tänka på.
Problemet är tyvärr ingen nyhet. Under den tid i livet som jag lyssnade på P4 Stockholm fick jag lära mig var ”tittköer” var för något. Det var köer som bildades i motsatt körfält, mot där olyckan inträffat, på de flerfiliga vägarna kring vår huvudstad.
Bilar som saktade ner farten för att de som färdades i dem var nyfikna på vad som hänt. Det var inte heller ovanligt att olycksplatsen och räddningsarbetet filmades med mobiltelefoner från bilarna.
Räddningstjänsten och även andra som arbetar i trafiken har inte bara problem med de som är nyfikna utan också med de som inte bryr sig alls. Bilister som blåser förbi olycksplatser, bärgningsarbeten och vägarbeten i på tok för hög fart. Något som föranlett att vägarna numera spärras av helt i allt större utsträckning.
Allt för att försöka säkra arbetsmiljön för de som arbetar på eller i närheten av vägarna.
Vi behöver alla tänka till över hur vi beter oss och börja visa hänsyn till varandra.
Om inte för att hålla god ton i vardagen så åtminstone när människors liv är i fara. Eller av ren egoism, nästa gång kan det vara ditt liv som står på spel.