Under hösten 2017 briserade #metoo och en enorm mängd kvinnor vittnade om de sexuella övergrepp de blivit utsatta för. Många män, däribland jag, blev pinsamt medvetna om hur illa behandlade kvinnor blivit, och blir, utifrån vittnesmålen. Trots att jag varit väl medveten om att övergrepp förekommit, och förekommer, trodde jag i min enfald att det inte var så extremt utbrett. Jag hade inte insett att kvinnor i så stor utsträckning blev föremål för tafsande händer på så gott som alla offentliga platser där det är lite trångt eller av män de var i beroendeställning till. Visst har jag sett det på krogen där överförfriskade män tagit sig friheter de inte har haft rätt till. Men att det även skett i den omfattningen i miljöer där det sällan är alkohol med i bilden blev en väckarklocka. Att kvinnor inte får ha sin kropp i fred på bussen, tunnelbanan, jobbet eller på andra ställen där det finns män är helt otroligt.
En av de stora orsakerna till att ett så osunt beteende fått pågå är att vi inte tagit det på allvar. Kvinnor som ”beklagat” sig har blivit klappade på huvudet med förklaringar om att bita ihop.
En klapp på rumpan, en hand mellan benen och händer på brösten har varit en del av kvinnornas liv, på samma sätt som mens. Eller rättare sagt mer än mens då även flickor innan puberteten och kvinnor efter klimakteriet blivit, och blir, utsatta.
Det som #metoo gjort är att vi nu vänt vårt sätt att se på övergreppen. Från att normen i samhället varit att en klapp på rumpan får du som kvinna acceptera, så är normen på väg att vända till att en klapp på rumpan aldrig ska accepteras. Men den positiva utvecklingen tar tid.
Vi hör nu hur personal på förskolor lär barnen att säga stopp. Uttrycket ”stopp min kropp” har fått fotfäste redan hos små barn och då inte bara hos flickorna. Även pojkar blir lärda att förstå var gränserna går. Men det räcker inte att det sker i skolan. Föräldrar har också ett stort ansvar. Men om vi äldre är smarta så lär vi oss av barnen. För när barnen nu lär sig reagera när någon gör fel, så lär de också påtala när någon av oss äldre gör fel. Då är det viktigt att vi reagerar rätt och inser att vi gjort fel. För nu kommer barnen att vara de som har bäst utbildning, om deras skola tar sitt ansvar på rätt sätt.
Utöver skolor hör vi också att det händer saker på arbetsplatser. Policydokument dammas inte bara av och ses över, utan de blir också en del av arbetsplatsernas vardag. Utbildningar i företagens värdegrund där det tydligt tas avstånd från kränkningar, både med och utan sexuellt innehåll, hålls nu på allt fler arbetsplatser. Information om riktlinjer för hur man ska anmäla eventuella övergrepp sprids och tydliggörs. Det är numera tydligare på allt fler arbetsplatser att övergrepp aldrig kommer att accepteras och att de övergrepp som anmäls kommer att tas på allvar.
Det stora orostecknet är det politiska läget där det finns en majoritet i riksdagen för att försämra anställningsvillkoren. Arbetsmiljöverkets senaste undersökning visar ett tydligt samband mellan osäkra anställningar och risken för att bli utsatt för sexuella övergrepp, något som samtliga fackförbund också varit tydliga med sedan #metoo eskalerade för ett år sedan. Trots det vill de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna, på olika sätt, försämra anställningstryggheten. Om politiker är ärliga med att de vill se färre sexuella övergrepp på arbetsplatser borde de också föredra tryggare anställningsvillkor.
Så nu är det upp till bevis för den samlade högern. Vem företräder ni, arbetsgivarorganisationerna eller kvinnorna?