Det är möjligt att jag är för naiv när jag tror på det jag läser från sidor jag har ett högt förtroende för. Och det är möjligt att jag borde vara mer källkritisk än vad jag är. Men när jag läser i kallelsen till regionstyrelsens möte att förslaget till beslut för ”Strategisk plan och budget 2020-2022 -regionstyrelseförvaltningen inklusive regionfullmäktige och regionstyrelsen” är att regionstyrelsen ska godkänna förslaget känns det märkligt om det inte stämmer.
I budgetförslaget ingår äskanden på 200 000 kronor för ökade portokostnader vilket jag i min ledare den 26/4 tyckte var en märklig politisk prioritering. I lördags kunde jag i en debattartikel på Gotlänningens sida läsa att det var en osanning. I alla fall enligt regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C), och osanningar är inget jag vill sprida. Därför vill jag kolla av vad som hänt. Det finns tre möjligheter som jag kan se det. Den första förklaringen är att det står fel i kallelsen till regionstyrelsen. Den andra förklaringen är att Nypelius delegerat förslagsrätten i budgetfrågan till tjänstepersoner vilket skulle innebära att det förslag till beslut som står i kallelsen inte är politikens prioritering. En tredje förklaring är att jag har rätt och att frågan är av så pass känslig natur att Nypelius väljer att kalla sanningen för osanning.
En felskrivning i kallelsen kan jag köpa, men då kallelsen är elektronisk och då ledamöterna i regionstyrelsen är på tårna och läser sina kallelser borde den vara ändrad, om skrivningen är fel. Men nu är den inte ändrad.
Nu med Nypelius reaktion i minnet är jag nog beredd att tro att jag inte hade rätt. När regionstyrelsen dessutom tog beslut i dag där äskandet om portopengar inte längre finns med blir det än tydligare att jag låtit mig luras. Jag tror nu att det är den andra förklaringen som är närmast sanningen. Men när jag skrev min ledare i fredags fanns den förklaringen inte i min värld. Jag har under alla mina år inom föreningslivet deltagit i en otrolig mängd möten med olika arbetsutskott. Jag har aldrig varit med om att de beslutande ledamöterna lagt över ansvaret för arbetsutskottet på anställda. Varför ska man då ens ha ett arbetsutskott? Varför inte bara en beredning? Eller att helt överlåta ansvaret för att sätta ihop en dagordning till tjänstepersoner? Eller är texten ren utfyllnad?
Den bild som nu börjar bli allt tydligare är att de demokratiska former som jag har levt med under hela mitt vuxna liv inte är de former som den nya ledningen lever efter. Nu kan viktiga beslutspunkter dyka upp helt utan beredning, för att sen tvingas igenom. Beslut som tas i ett forum av en majoritet bestående av de borgerliga och SD/SD-vildar kan i nästa instans förvandlas till ett helt annat beslut. Helt plötsligt finns det förutom partierna en tjänstemannaorganisation som kan lägga förslag till de beslutande organen. Äskanden från förvaltningar som den politiska majoriteten sagt nej till är helt plötsligt levande förslag.
Det jag nu lärt mig av detta är att kolla upp den information som jag kan hitta i regionens politiska handlingar både en och två gånger då de inte alltid är vad de ser ut att vara. Bland annat är det tydligt att förslag till beslut som passerat RSAU är inte alltid förslag till beslut, beslutade av politiker.