Så var då alla årets Nobelpristagare offentliggjorda. För andra året i rad är det bara män som blivit tilldelade något av de olika priserna. Förutom organisationen ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, som fick fredspriset i år.
Men inte en kvinna så långt uttagningskommittéerna har kunnat se. Det är inte heller något ovanligt i att bara män tilldelas Nobelpris. Fredspriset är det pris som flest kvinnor ärats med. De är 16 stycken, vilket blir 15,4 procent av pristagarna. Ekonomipriset har bara en kvinna fått, och Fysikpriset har bara vi två tillfällen tilldelats kvinnor. Det är en på hundra pristagare.
Nu har de olika uttagningskommittéerna jobbat med att få in fler kvinnor, något de också lyckats med. Men det hjälper inte så mycket när det fortfarande är män som nominerar in kandidaterna till kommittéerna.
Män väljer män, är något vi ofta får höra. Det är inte bara en naturlig reflektion när man ser sig om i världen, det får även stöd i forskning. Män väljer män, medan kvinnor är betydligt bättre på att se personen, utan att bry sig om kön.
Det skulle med andra ord vara bra av två anledningar att ge fler topposter till kvinnor. Dels för att en jämn könsfördelning alltid är bättre, och dels för att den jämna könsfördelningen skulle bibehållas.
Men det finns hopp, män kan också välja kvinnor. Det är bara för organisationer, styrelser, företagsledningar med mera att inse att jämlika grupper är det bästa för att kunna utvecklas på så bra sätt som möjligt, och bestämma sig för att göra förändringen.
Från fackförbunden har man länge påtalat hur ojämlika bolagsstyrelser är inom näringslivet. Samtidigt var den kvinnliga representationen i fackförbunden inte heller något att skryta med. IF Metall insåg problematiken och tog tag i sin egen organisation.
Då jag varit anställd och förtroendevald inom IF Metall, inklusive tiden i Industrifacket och Metall, i 25 år har jag själv erfarenheter av den resa som det fackförbundet gjort. Från att ha varit extremt mansdominerat har man aktivt jobbat med jämställdhet.
I dag har IF Metall en kvinnlig ordförande och en helt jämlik förbundsledning. I förbundsstyrelsen är förhållandet nio män och åtta kvinnor. Av lokalombudsmännen är i dag över 30 procent kvinnor.
Och det i ett fackförbund som bara har 21 procent kvinnliga medlemmar. Förbundsledningens sätt att gå före och visa att en jämställd organisation är möjlig har varit framgångsrik, även om arbetet går trögare desto längre ut i organisationen man kommer. Men utan förbundsledningens arbete hade jämställdhetsarbetet bara varit en pappersprodukt.
Det här exemplet visar att det är möjligt även för organisationer med manlig dominans att bli mer jämställda. Det är bara för ledningarna att ta steget, förändra det de själva kan och sen peka ut i organisationen med hela handen. Kan vi så kan ni.
När IF Metall nu sätter sig vid förhandlingsborden och påpekar att arbetsgivarna ska jobba med jämställdhet har arbetsgivarna svårt att kunna slingra sig. Detta är också något som gynnar medlemmarna, för då är de inte bara med i ett jämställt fackförbund, de kan också få en arbetsplats som är mer jämställd och därmed bättre rustad för framtiden.