LO brukar så här års redovisa maktelitens inkomster och i år är inget undantag. Resultatet blir föga överraskande att makteliten fortsätter dra ifrån vanliga inkomsttagare. Den uppmätta skillnaden är den största sen mätningarnas startår 1950. För 2017 motsvarade maktelitens inkomster före skatt hela 19,6 industriarbetarlöner. I pengar innebär det en månadsinkomst på nära 600 000 kronor. 1980 när skillnaden var som lägst var inkomsten för makteliten 4,9 industriarbetarlöner. Undersökningen visar också föga förvånande att det är män som har de högre inkomsterna. I samtliga tre grupper som ingår i undersökningen har kvinnorna lägre inkomstsnitt än sina manliga kollegor.
De tre grupper som gemensamt kallas makteliten i LO:s rapport är den ekonomiska, demokratiska och byråkratiska makteliten. Och det finns en av de tre grupperna som verkligen sticker ut, nämligen den ekonomiska eliten. Deras genomsnittliga inkomst motsvarande 59,2 industriarbetarlöner 2017. Vilket blir omkring 1,8 miljoner kronor i månadsinkomst. När skillnaden mellan den ekonomiska eliten och industriarbetaren var som lägst var skillnaden bara nio industriarbetarlöner, vilket var 1980.
Klyftorna fortsätter att öka mellan de absolut rikaste och vanliga arbetare. Om detta brukar det sällan debatteras. Att pengarna som den ekonomiska eliten tjänar skulle kunna omfördelas genom högre löner till de anställda, vilka ändå utgör grunden för deras inkomster, verkar sällan vara en fråga att lyfta. Högre skatter har inte heller varit någon valvinnare, då skatter, främst på inkomst eller kapital, anses farliga.
Men en fråga som däremot lyfts väldigt ofta är politikers arvoden. Därför är det mycket intressant att LO även redovisar den utvecklingen. Här finns det intressanta uppgifter minsann. Åren som mätningarna gjort spänner från 1950 till 2017. Det året som den grupp LO kallar ”den demokratiska eliten” hade inkomster som låg närmast industriarbetaren var 1985. Då hade genomsnittet i den gruppen en inkomst som motsvarade 2,8 industriarbetare. Största skillnaden var 2007 då den demokratiska elitens inkomst motsvarade 6,7 industriarbetarlöner. Men skillnaderna har minskat. 2017 var inkomsten 3,9 industriarbetarlöner. Så bilden av att ”politiker bara skor" sig är felaktig. I alla fall om man jämför med den ekonomiska makteliten.
Som kuriosa vill jag även peka på den tredje gruppen som i LO-rapporten kallas den byråkratiska eliten. Den består främst av högt uppsatta tjänstemän i offentlig sektor. Alltså personer som precis som de i den demokratiska eliten har sin inkomst från skattemedel. Inte heller deras löner ifrågasätts speciellt mycket trots att de har en genomsnittsförtjänst som ligger klart över de i den demokratiska eliten, nämligen 7,3 industriarbetarlöner.
Så medan den ekonomiska elitens inkomster ökat med 50,2 industriarbetarlöner sen 1980, har den demokratiska elitens inkomster bara ökat med 1,1 industriarbetarlön från 1985 då skillnaderna var som lägst. Trots det är det mer fokus på de höjningar som politikernas arvoden får än på de enorma inkomster som den ekonomiska eliten drar in. Men så finns det också krafter som vill söndra samhället och få oss att misstro de byggstenar som den liberala demokratin är uppbyggd på.