I den debatt som pågår med Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofride angående de borgerliga partiernas gemensamma förslag på att sänka ingångslönerna för vissa grupper kan jag bara konstatera att vi inte är överens.
Men i sin lördagsledare avslutar Eva Bofride med en mycket bra fråga. ”Därför borde vi lyssna mer på dem som anställer: vad behöver ni?”
Min fråga blir då direkt, varför lyssnar inte Eva Bofride och de borgerliga partierna på dem som anställer? I undersökning efter undersökning får vi svaret från arbetsgivare att deras största problem är kompetensförsörjning. De har stora problem att hitta personer med rätt kompetens att anställa. Det kan vara så många som 100 000 jobb som inte blir tillsatta.
Det som behövs är att sätta de arbetslösa i skolbänken eller lärlingsprogram som är inriktade på de bristyrken vi ser. I min ”skolbänk” igår då även praktiska arbetsmarknadsutbildningar. Här har regeringen gjort ett antal satsningar, och de fortsätter att satsa för att ge arbetsgivarna det de efterfrågar. Till skillnad från de borgerliga som väljer att drar ner på resurserna i sina skuggbudgetar.
När de 100 000 jobben tillsätts kommer det i sin tur att leda till att fler behöver anställas, men då med lägre kompetenskrav. Vi får då se en positiv dominoeffekt.
Vi kan då vara nere i arbetslöshetssiffror så låga som de var innan 1990-talskrisen.
Men för de som då ännu är arbetslösa behövs individuella insatser, något som redan finns.
Med nystartsjobb, får arbetsgivaren ersättning med upp till 22 000 kronor i månaden för all lönekostnad vid heltidsanställning. 11 000 kronor för halvtid. Nystartsjobb gäller vid anställning av långtidsarbetslösa. Kraven är att lönen är i höjd med branschens kollektivavtal och att arbetsgivaren tecknar Foras arbetsmarknadsförsäkringar.
Med instegsjobb får arbetsgivaren ersättning med upp till 80 procent av lönekostnaderna, men max 800 kronor per dag. Instegsjobb gäller vid anställning av nyanlända. Samma krav som för nystartsjobb gäller angående lön och försäkringar.
På vilket sätt skulle då sänkta ingångslöner för de grupperna bli bättre? Det förslaget innebär högre kostnader för arbetsgivaren än de nu befintliga arbetsmarknadsstöden.
Generella sänkta kostnader för arbetsgivare ger inte fler jobb. Det såg vi bevis på under den senaste borgerliga regeringsperioden. Sänkningen av de sociala avgifterna för ungdomar var extremt olönsamt. Snabbmatskedjor som alltid varit bra på att anställa och lära upp ungdomar fick helt plötsligt subventioner utan att de ens hade anställt någon.
Om de mest positiva beräkningarna på hur många nya jobb som det experimentet gav skulle stämma, var det en stor flopp. Det kan vi också se bevis på nu då ungdomsarbetslösheten sjunker trots att de sociala avgifterna för ungdomar höjts till tidigare nivå.
Sänkta löner ger inte med automatik fler jobb. Däremot skapar det en låglönekonkurrens om de jobb som redan finns. Något som drabbar fler grupper negativt än de eventuella positiva verkningarna. Dessutom är det inte sänkta löner arbetsgivarna vill se, utan tillgång till kompetent personal. Det är svaret vi får höra när vi frågar dem som anställer: Vad behöver ni?