Kyrkan spelar tuff förhandlare

Domkyrkoförsamlingen försöker agera tuff förhandlare i frÄgan om BirkagÄrden. NÄgot som inte Àr sÀrskilt klÀdsamt.

Domkyrkoförsamlingen försöker agera tuff förhandlare i frÄgan om BirkagÄrden. NÄgot som inte Àr sÀrskilt klÀdsamt.

Foto: Petra Jonsson

Ledare Gotlands Folkblad2018-04-21 05:00
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Som gammal förhandlare kÀnner jag igen nÀr det storsvulstiga förhandlingsspelet drar i gÄng. Förhandlingsparterna bedyrar heligt att om inte deras krav gÄr igenom kommer verksamheten att drabbas av katastrof.

NĂ€r röken har lagt sig visar det sig att det man till slut har kommit överens om borde vara en dubbel katastrof, dĂ„ inget av parternas ursprungsförslagen ens Ă€r i nĂ€rheten av det slutliga. ÄndĂ„ Ă€r bĂ€gge parterna oftast rĂ€tt nöjda med slutresultatet.

DÀrför lyser kyrkans agerande igenom nÀr de sÀger sig vara tvingade att lÀgga ner BirkagÄrden om inte regionen genast skjuter till pengar. LÄt mig vara tydlig, kyrkan kommer inte vara den som vÀljer att lÀgga ner BirkagÄrden dÄ det skulle vara mycket ansvarslöst. Inte nu i alla fall och inte pÄ grund av de senaste hÀndelserna dÀr BirkagÄrden blivit av med bidrag frÄn Arbetsförmedlingen för tvÄ av sina fem anstÀllda.

NÀr regionen och domkyrkoförsamlingen 2005 kom överens om hur BirkagÄrdens verksamhet skulle finansieras var man helt eniga. Regionen, genom socialförvaltningen, bekostar lokalerna och kyrkan stÄr för verksamhetens kostnader.

Det kan ocksÄ vara bra att ha med sig att vid tillfÀllet för överenskommelsen, 2005, hade Gotlands kommun, som det hette pÄ den tiden, möjlighet att ordna boende till alla som ville ha boende, pÄ exemplevis GesÀllgÄrden, men att de dÄ mÄste stÀlla upp pÄ vissa krav exempelvis att vara nyktra och att inte ta med alkohol eller droger in pÄ boendet. Det var pÄ grund av just de kraven som behovet av BirkagÄrden uppkom, för det fanns personer som inte ville stÀlla upp pÄ dem.

De som tryckte pÄ om att starta upp ett hÀrbÀrge var just domkyrkoförsamlingen, medan kommunens företrÀdare var mer tveksamma dÄ de var av synpunkten att det var bra att stÀlla krav för att personerna lÀttare skulle kunna komma ifrÄn sitt beroende. Av den anledningen hittade man en bra överenskommelse dÀr kommunen hjÀlper till att finansiera hyran för en verksamhet som kommunen sjÀlv inte vill driva, dÄ den inte stÀller krav.

Nu klarar kyrkan inte lÀngre av att hÄlla sin del av överenskommelsen, och regionen Àr inte intresserad av att ta ett större ansvar för verksamheten om man inte börjar stÀlla krav. SÄ frÄgan Àr vad som till slut kommer fram ur denna hÀrva.

Idén pÄ en stödgala har dykt upp i sociala medier, nÄgot som jag tycker Àr en bra idé. En Ärligen Äterkommande gala till stöd för missbrukare dÀr kÀnda och okÀnda artister och andra profiler upptrÀder och dÀr personer med egen erfarenhet av missbruksproblem fÄr möjlighet att inspirera. SjÀlvklart ska galan vara helt drogfri, hur skulle det annars se ut. För tanken med galan Àr vÀl att ge mÀnniskor med missbruksproblem en möjlighet att ta vÀgen bort frÄn missbruket.

Slutligen vill jag bara tillÀgga att jag inte gillade det storsvulstiga förhandlingsspelet nÀr jag sjÀlv var förhandlare och jag gillar det absolut inte nÀr kyrkan försöker sig pÄ det. Jag hoppas att den högt uppskruvade tonen frÄn kyrkan kommer att skruvas ner till en mer lÀmplig nivÄ. DÄ kan det ocksÄ bli lÀttare hitta lösningar som passa alla.

LĂ€s mer om