Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, kan beskrivas som en partiledare klädd i teflon. Hur mycket skit som än uppdagas om hans parti eller om partiets företrädare fastnar inget på honom.
När Åkesson får tuffa frågor har han ofta ingen aning, och slår ifrån sig angående ansvar. Det finns alltid någon annan som är ansvarig för just det som den tuffa frågan handlade om, och Åkesson glider lätt undan. I de senaste debatterna har Åkesson till och med kunnat glida undan sanningen när han påstår att SD gör stora satsningar på välfärden, medan deras egen budget ger tydligt svar att så inte är fallet.
Inget verkar fastna på Åkesson. Precis som det är tänkt att mat inte ska göra i en stekpanna med teflon. Nu fungerar det betydligt bättre för Åkesson att inte få skit att fastna, än det funkar för mig i köket.
Jimmie Åkesson har emellertid fått en utmanare i kampen om att vara teflonmästare. Ulf Kristersson, den nya Moderatledaren, är på god väg att komma ifatt. Kristersson vann många poänger när han som nyvald partiledare i sitt installationstal gick ut och sa:
”Nu behövs det helt enkelt några vuxna i rummet.” Ett uttalande som han direkt efteråt förklarade: ”Jag tycker svensk politik är tjafsig. Det är mycket dåligt humör. Svensk politik måste vara vuxen.”
Ingen kan väl säga emot Kristersson i sak, men hur har hans parti och hans partis företrädare axlat uppgiften?
Inte så bra, om jag får säga min mening. När personer som den moderata riksdagsmannen Hanif Bali får bete sig som han gör faller Kristerssons ord rätt tungt i backen. För er som inte känner till Bali så är hans beteende på sociala medier ett lysande exempel på det som ofta kallas näthat. Han har till och med debatterat med skolungdomar i en åttondeklass på ett så dåligt sätt att klassen startade en kampanj för att lära vuxna att bete sig på sociala medier. Så som skräckexempel på ”vuxna i rummet” är Hanif Bali perfekt.
Moderaterna i Göteborg har nyligen publicerat en film där de på ett märkligt sätt med hjälp av bilder från ishockeykravaller i Vancouver, vill få väljarna att misstro invandrare i Sverige.
Liknande missvisande bildsättning har vi tidigare sett i produkter från Sverigedemokraterna, som illustrerat en tänkt svensk idyll med bilder av ett lettiskt barn på en lettisk äng. Oavsett vem som tar sig friheten att förvränga verkligheten för sina egna syften så anser jag att det är långt ifrån att vara ”vuxen i rummet”.
Stockholmsmoderaterna som ledde Stockholms stad fram till valet 2014 och sen många år tillbaka leder Stockholms läns landsting har inte heller rosat marknaden med något vuxet beteende. Bygget av Nya Karolinska är värd en egen upplaga av Nationalencyklopedin då affärer som drabbat skattebetalarna hårt avlöst varandra.
När Ulf Kristersson själv satt i ledningen för Stockholms stad såldes många av de kommunala verksamheterna, som exempelvis skolor, till privata intressenter till extremt låga priser, vilket jag anser vara ett långt ifrån vuxet beteende.
Men Ulf Kristersson verkar precis som Jimmie Åkesson glida undan den kritik som läggs på hans parti och på partiets företrädare. Frågan är om teflonledare är framtiden eller om väljarna kommer att se igenom den oärliga taktiken.