Så länge vi har ett politiskt läge med minoritetsregeringar och ett populistiskt parti som bara vill söndra, kan misstroendeförklaringar mot ministrar användas för att rent taktiskt manövrera bort duktiga politiska motståndare, eller för att tvinga fram den egna politiken.
Men detta kräver också att oppositionen inte vill vara seriös i sitt oppositionsarbete. De borgerliga partierna har nu gett Sverigedemokraterna möjlighet att fortsätta ge regeringen ett helvete. Helt enligt Jimmie Åkessons direktiv, ”give them hell”.
Ett uttryck han myntade från sjuksängen, när Sverigedemokraterna fick möjlighet att skapa kaos genom att rösta på den borgerliga gemensamma budgeten hösten 2014. Ett kaos som de borgerliga partierna då valde att i efterhand ta ansvar för genom den så berömda decemberöverenskommelsen. Ett ansvarstagande som inte höll mer än nio månader.
Nu börjar riksdagen påminna om de juryuttagningar vi ser i TV-serier och filmer som innehåller rättegångar i USA. Men till skillnad från rättegångsprocessen i USA, där juryn inte kan ändras när rättegången är igång, fortsätter de borgerliga med sina hota om att byta ut statsråd de vill bli av med. Antingen för att de upplevs som populära hos väljarna eller för att de har fel politiska förslag.
Statsråd sitter med andra ord betydligt lösare på grund av en oseriös opposition, än Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra, som tappat ungefär 30 procent av partiets väljarstöd i riket. I Stockholms län är det ännu värre. Där fick Moderaterna över 32 procent i senaste riksdagsvalet, men vid den senaste opinionsundersökningen av DN/Ipsos har det stödet sjunkit till 14 procent. Det är över en halvering på så kort tid som tre år.
Anna Kinberg Batra (M) har med andra ord inte lyckats något vidare med att locka väljare. Nu är de än en gång tunga moderater runt om i landet som kräver hennes avgång. Toppmoderater i Solna, Danderyd och Kävlinge kräver hennes avgång. Ungdomsförbundet kan följa med i kraven och Moderaterna i Stockholms län har aviserat ett krismöte under dagen.
En av de stora orsakerna till avgångskraven är att moderater med uppdrag i riksdag, kommun och landsting riskerar att bli av med dem om opinionen inte vänder radikalt.
Men till skillnad från de statsråd som Kinberg Batra funderar på att kicka, sitter hon själv säkert fram till nästa partistämma som hålls 2019. Om jag har förstått Moderaternas stadgar rätt. Visserligen kan hon själv välja att avgå eller låta en extra partistämma besluta om hennes framtid som partiledare, men hon kan inte bli avsatt av personer som inte tillhör partiet.
Hon kan inte heller, som statsråden, bara bli bortröstad, utan måste också ha en motkandidat. Nu sa visserligen kommunstyrelsens ordförande i Solna Pehr Granfalk (M) att: ”Vi skulle kunna slänga in vem som helst.”
Men riktigt så lätt är det nog inte, och ett seriöst parti nog mer noggrann med sina funderingar över vem som ska vara partiordförande. Uttalandet bör nog ses utifrån den frustration som många moderater känner över partiets kräftgång. Men Anna Kinberg Batras bör vara glad att hon inte är statsråd i en minoritetsregering med en oseriös opposition, för då hade hon med all säkerhet redan varit borta.