I lördags desarmerades en av Sveriges mest allvarliga politiska kriser på nästan 30 år. Vi bör se decemberöverenskommelsen för vad den är: ett eld-upphör. Med överenskommelsen kan de demokratiska partierna i Sveriges riksdag tillfälligt låta tjafset om formfrågorna vila, och istället ägna sig åt de viktiga politiska konflikterna.
Om detta knorras det i de borgerliga leden. Mats Linder på Gotlands Allehandas ledarsida är inte nöjd. Han menar att överenskommelsen är ”principvidrig och odemokratisk”. Hårda ord, men inte särskilt förvånande att de kommer från Linder. Under hösten har han i GA drivit linjen att de borgerliga måste prata mer om nivåerna på flyktingmottagningen - och således sällat sig till den skara borgerliga ledarskribenter som vill förhålla sig till SD:s problemformulering.
Också Eva Bofride, på sidan här intill, är missnöjd. Inte med överenskommelsen, utan på Stefan Löfven. Det kommer ju som ett brev på posten, att en centerpartistisk ledarskribent skäller på en socialdemokratisk statsminister. Hund bet man, som man säger i tidningsbranschen.
På Svenska Dagbladets Brännpunkt kallas överenskommelsen för ”högförräderi” av den borgerliga studentföreningen Heimdal. Flera borgerliga politiker, både pensionerade och aktiva, har offentligt luftat sitt missnöje.
Allra roligast var nog Lena Adelsohn Liljeroth, tidigare kulturminister (M), som på Facebook publicerade en gråtande smiley som kommentar till överenskommelsen. Hennes make, Ulf Adelsohn, tidigare partiledare (M), tog också till Facebook och var, om inte gråtfärdig, så rasande.
Eva Nypelius (C), oppositionsråd i regionen, rev av en rejäl harang mot Löfven, och menade att statsministern beter sig som en ”besviken fackpamp”. Det ter sig uppenbart att vi behöver skruva ner tonläget i debatten ganska rejält.
Europaparlamentarikern och tidigare språkröret Peter Eriksson (MP), är också han missnöjd. Han menar att överenskommelsen hotar det politiska systemets legitimitet för att den ”normaliserar minoritetsstyre”. Och det är ju lite tokigt, då Sverige haft minoritetsregeringar som norm under 1900-talet. S och MP:s uttryckta önskan har ju varit att bryta blockpolitiken och skapa bättre förutsättningar för sakpolitiska överenskommelser i riksdagen. Men med en cementerad blockpolitik har det inte varit möjligt. Då gäller det att navigera efter den verklighet som gäller.
Peter Eriksson, makarna Adelsohn, och Mats Linder verkar närmast vilja styra efter önsketänkande. Men om vi någonting lärt av den här hösten är det att vi måste acceptera de förutsättningar som faktiskt ligger framför oss.
Decemberöverenskommelsen är inte optimal. Den är ett eld-upphör för att trygga regeringsmaktens integritet från SD:s vårdslöshet. Nu är det upp till de partier som står bakom decemberöverenskommelsen att släppa formfrågorna och återgå till att fokusera på de politiska sakfrågorna, och göra det de får vårt förtroende att göra: förändra samhället.