I måndags sände TV4:s samhällsprogram Kalla Fakta ett avsnitt som de döpt till ”De utpekade”. Programmet handlade om personer med utländsk bakgrund som upplever att de misstänkliggörs på grund av sitt ursprung. I programmet får vi veta hur poliser och ordningsvakter misstänker dem för någon form av brott och på olika sätt tar hand om de misstänkta, som i samtliga fall som redovisas är helt oskyldiga. Vi får höra om gränspoliser som ur en grupp människor tar in en med utländskt utseende för visitation. En person med invandrarbakgrund misstänks för att köra svarttaxi när han skjutsar hem kollegorna efter en trevlig kväll. En kvinna bördig från Afrika misstänks för prostitution, vilket polisen konfronterar henne med.
Listan är längre och ger en dålig bild av den svenska polisen. Nu är jag fullt medveten om att program som Kalla Fakta bara ger den bild som de vill förmedla. Polisen gör dagligen ett oändligt antal insatser i vårt avlånga land och skulle man kunna se dem alla så fick vi nog mer nyanserad bild av deras arbete. Men det var två saker som jag blev berörd av efter att ha sett programmet. Dels de vittnesmål som framkommer i en av de utredningar som gjorts. Vittnesmål som tydligt visar att personer med utländskt ursprung oftare blir föremål för insatser från polisen. Själv har jag vid en handfull tillfällen blivit stoppad eller tillfrågad av polis och vid varje enskilt tillfälle förstår jag vad som orsakat polisens intresse. Jag har aldrig känt mig utsatt för någon form av övergrepp.
Men min erfarenhet av kontakt med polisen delas inte av alla. Personer som inte befinner sig inom normen gällande utseende har ofta en helt annan erfarenhet. Många av dem har upplevt sig kränkta av polisen från ung ålder och har genom åren anpassat sig till den situationen. De har blivit vana att bli föremål för polisens intresse trots att de aldrig blivit straffade. Detta gör mig upprörd och det visar på att någonting är fel.
Det andra som berörde mig var att högsta polisledningen numera verkar vara ointresserade av de utredningar som polismyndigheten själv gjort i frågan. Det gör mig ännu mer upprörd. Den före detta rikspolischefen Dan Eliasson, som blev ordentligt ifrågasatt, gav klartecken till att utreda frågan om det kan förekomma så kallad etnisk profilering inom den svensk poliskåren. Men nuvarande ledning verkar mest vilja gömma undan den utredning som gjorts.
När normering och fördomar verkar gå över till strukturell rasism måste någon reagera. Speciellt då det samtidigt kan göra polisarbetet ineffektivt. Om man vet att det är större risk att bli stoppad utifrån det utseende man har kan man utnyttja detta. För en massa år sedan fick jag höra om två familjer som utnyttjade sitt utseende för att smuggla sprit. De åkte i två bilar varav den fina bilen med det välvårdade paret tog all sprit, medan det hippieliknande paret i den blommiga folkabussen inte hade en centiliter för mycket med sig. När de körde genom tullen blev folkabussen nästan alltid stoppad och undersökt, men aldrig den fina bilen. Frågan är hur mycket polisen missar på grund av de fördomar de har.
Ett annat problem som är mycket större är den utanförskapskänsla som ideliga visitationer och övergrepp skapar hos personer som inte har en tanke på en brottslig bana. Risken är att polisens beteende pushar dem över gränsen då de känner sig som andra eller tredje klassens medborgare. Visst måste polisen ta i hårdare tag mot de kriminella, men vi måste samtidigt säkerställa att de som inte är kriminella slipper bli behandlade som de i Kalla Faktas program.