I måndags var det återinvigning av det gotländska regementet P18. Stor pompa och ståt, där bland andra Carl XVI Gustaf och statsminister Stefan Löfven medverkade. All gotlandsmedia var på plats och vi har kunnat ta del av reportagen både i direktsändning och skrivna artiklar. En stor dag för Gotland och en viktig dag för det svenska försvaret när Gotland officiellt återigen är militariserat.
Men var det en politisk nyhet? Mitt uppdrag är att ge politiska reflektioner av det som händer på Gotland och i rikspolitiken. Invigningen i måndags var enligt mig ingen större politisk händelse, och därför valde jag att inte skriva om det i ledaren dagen efter. Debatten inför beslutet och själva beslutet är däremot viktiga politiska händelser och det vill jag minnas att Gotlands Folkblad har haft kommentarer om.
Men då jag fått kritik för att ha valt bort att kommentera återinvigningen av P18 så väljer jag nu att ge min bild av återmilitariseringen av Gotland.
Jag tycker det är bra ur många perspektiv. Gotland ligger mycket strategiskt till här mitt i Östersjön rent militärt. Att ha ett militärt försvar på ön är därför viktigt oavsett hur omvärlden ser ut. Förutsättningarna för militär verksamhet är också föredömlig med Tofta skjutfällt som ett av landets bästa områden att öva på. Det var ett stort misstag att 2005 lägga ner P18 och det har nog de flesta kommit fram till.
Men det är inte bara rent militärt ett regemente är bra för Gotland. Även som en del i civilsamhället är den militära kompetensen mycket användbar. Vid större olyckor, bränder och när människor gått vilse kan soldater med den utbildning de har vara till stor hjälp. Att då ha ett helt regemente att tillgå på nära håll gör Gotland säkrare.
Jag kan inte heller låta bli att nämna de nya jobb som regementets närvaro skapar. Allt från den militära personalen till de civilanställda som behöver anställas. Det i sin tur medför fler som handlar i våra gotländska affärer, fler som äter på våra restauranger och fler som nyttjar den service som regionen eller privata utförare erbjuder.
Jag ser med andra ord bara positiva följder av den återetablering av Gotlands regemente som skett successivt under de senaste åren.
Som privatperson är jag också stolt över att ha gjort min värnplikt på P18. Även om de 7,5 månaderna inte var något jag överlag minns med varken stor glädje eller som bortkastade månader.
Det jag minns med glädje är den kamratskap och samhörighet som vi fick med varandra, medan stora delar av utbildningen för mig känns bortkastad. Jag har bland annat svårt att se vilken nytta jag har av att kräla i ett vattenfyllt dike medan värnpliktiga gruppbefäl kastar stenar efter mig. Medan den trafikutbildningen för bland annat lastbil jag genomgick är till nytta än i dag.
Men som jag beskrev det i början av ledaren ansåg jag inte att invigningen i sig var en så stor politisk fråga. Däremot är frågan om spridning av osanna eller vinklade nyheter en ytterst aktuell fråga, speciellt i dessa valtider.
När nyheter som spär på de samhällskonflikter som redan är infekterade också visar sig vara osanna är vi illa ute.
Speciellt när det blir en världsnyhet som säkerligen kommer att utnyttjas av de utländska, och inhemska, trollfabriker som vill splittra landet än mer nu inför valet.