I helgen som gått har Sverigedemokraterna haft sitt Landsmöte, vilket är partiets högsta beslutande organ. Där samlas valda medlemmar, från de olika partidistrikten, vilka utsetts till representanter då de har förtroende att driva distriktens frågor. Det rör sig med andra ord inte om vilka sympatisörer som helst, utan om distriktens mest populära och aktade medlemmar.
Därför blir det som hände under Landsdagarna än mer anmärkningsvärt. För er som missat händelsen kan man sammanfatta det hela med att en av de högt aktade representanterna, under en av debatterna från talarstolen, uttryckte att ”mohammedaner” inte var människor. Ett tydligt rasistiskt uttalande.
Men det som sen hände i lokalen där resten av SD-Sveriges högst aktade medlemmar och deras partistyrelse satt är än mer anmärkningsvärt. För ingen reagerade. Ingen!
Jag har varit med på kongresser där märkliga och korkade saker sagts från talarstolen. Jag har följt andra partier, som haft TV-sändningar från sina högsta beslutande möten, där det uttalats saker som de partierna inte håller med om. Saker som går tvärt emot den gällande partilinjen. Det finns ingen garanti för att de utsedda ombuden inte har åsikter som skiljer sig från majoriteten, vilket också är sunt för debatten i sig är viktig.
Men vid alla de tillfällena har talarlistan exploderat av personer som vill debattera och säga ifrån. Det märkliga eller korkade uttalandet har aldrig fått stått oemotsagt. Uttalandet som går emot partilinjen har alltid blivit ifrågasatt.
På Sverigedemokraternas Landsmöte var det ingen som reagerade. Ingen som sa emot ett tydligt rasistiskt uttalande. Det var uppenbart ingen som uppfattade uttalandet som märkligt eller att det skulle ha gått emot partilinjen.
Men när media och partiledare från andra partier uttryckte sin avsky mot uttalandet, då reagerade man. Det var först då som det kom uttalanden från SD-ledningen.
När ett partis högsta beslutande organ, måste ha tips från media och andra partiers företrädare för att upptäcka att ett tydligt rasistiskt uttalande gjorts, trots att de mest populära och aktade företrädarna från landets alla hörn finns samlade, då pratar vi inte om ett parti som andra.
Då pratar vi om ett parti var högsta företrädare lever i en bubbla där rasistiska uttalande förekommer i en grad som gjort att de själva inte reagerar. Då är det inte märkligt att deras nolltolerans mot rasism inte verkar gör någon större skillnad. När partiledare Åkesson dessutom funderade på om uttalandet verkligen är rasistiskt, innan han satte ner foten, visar med stor tydlighet att partiet har en helt annan syn på rasism än världen omkring dem.
Då blir partiets arbete med vad de kallar nolltolerans mot rasism, inte likvärdigt med det arbete som vi andra skulle göra.
Frågan man bör ställa sig är om SD verkligen vill rensa upp bland de rasistiska medlemmar och förtroendevalda? Eller om de ses som en tillgång så länge de kan hålla sig ifrån offentliga rubriker.