Ledare: Hur många prinsar har vi råd med?

Lite oväntat har monarkins ställning kommit upp i debatten igen. Några riksdagsledamöter har dristat sig till att inte bara tycka att monarki är principiellt fel utan försöka göra något åt saken i konkret handling. Det har hänt förr. Det som nu är annorlunda är att det är en gemensam motion från flera partier och sådana är rätt ovanliga i riksdagen. I just den här frågan lär det inte ha förekommit överhuvudtaget. Bakom motionen står riksdagsledamöterna Yasmine Larsson (S), Maria Weimer (FP), Niclas Malmberg (MP) och Mia Sydow Mölleby (V).

Nu behöver inga monarkister ligga sömnlösa om nätterna av fruktan för att statsskicket ska vältas över ända; motionen kommer att avslås. Sverige lär inte vara moget för en utredning om statsskicket ännu på ett antal år. Men en opinion kan givetvis skynda på utvecklingen.

Det är nog så vi ska se den aktuella motionen. Den kräver inte heller ett omedelbart avskaffande av monarkin men väl en utredning med den målsättningen. Och så måste det förstås gå till den dagen, förhoppningsvis inte alltför avlägsen, Sverige blir en riktigt modern demokrati.

Ärvda ämbeten i allmänhetens tjänst är annars något vi förknippar med helt andra system. ”Att arbeten som undersköterska, lärare eller polis skulle gå i arv är en helt befängd tanke. Ingen kan väl heller tänka sig att statsministeruppdraget skulle hållas inom samma familj”, säger en av motionärerna, Maria Weimer (FP).

Det är också märkligt att i en demokrati ha ett statsskick som innefattar att en person inte får uttrycka politiska åsikter. Kungen har tolkat det så att han inte använder den rösträtt han faktiskt har. För att inte nämna att kungen saknar både religionsfrihet och straffansvar som vi andra.

Men det finns också rent praktiska skäl att fundera över monarkin. Förr kunde ett land räkna med att prinsar och prinsessor längre ner i tronföljden gifte in sig i andra kungahus. Andra länder tog så att säga över försörjningsansvaret och fick i gengäld nya gener i sitt eget kungahus.

Så helt nya var generna förstås inte alltid eftersom kungahusen ofta var släkt, men de var också fler på den tiden. Svenska prinsessor blev under 1900-talet drottningar i såväl Norge och Danmark som i Nederländerna.

Den sedvänjan gäller inte längre vilket får ses som en framgång rent personligt för de inblandade. Utbudet av tänkbar livspartner för kungens yngre syskon inskränks numera inte till andra kungaättlingar.

Men det får till effekt att kungahusen växer i takt med att andra personer gifts in i dem. Förr kunde prinsar förlora titeln genom att gifta sig neråt i samhällsordningen, nu duger det bra med ofrälse gemåler.

Ska alla fortsätta att förses med kungliga titlar? När kronprinsessans barn föds nästa år blir det fyra små kungliga barnbarn. Vi kan ju tänka oss att prins Carl Philip också får två barn, vilket är honom väl unt.

Skaffar sig alla de barnen var sin partner kan Victoria som drottning få totalt sexton prinsar och prinsessor att hålla ordning på, inklusive sina syskon och sin make. Ska de dessutom försörjas lär vi få räkna med många höjningar av apanaget.