I onsdags presenterade både den rödgröna majoriteten och de borgerliga partierna i regionfullmäktige sina förlag till budget för 2019. De har under ett par dagar suttit tillsammans med regionens högre tjänstepersoner och stött och blött de ekonomiska förutsättningarna och nu landat i varsitt förslag.
De stora skillnader som varit verkar nu vara som bortblåsta och de borgerliga partierna har fogat sig till den besparingsplan som den rödgröna majoriteten hållit fast vid.
Borta är borgarnas 50 miljoner kronor i extra besparingar, och den principöverenskommelse de tidigare slagit hårt i huvudet på majoriteten är nu helt glömd. Visserligen har de borgerliga ett större plus på sista raden, men då har de också lagt in en önskepost på 15 miljoner kronor för utdelning på aktier från Geab.
Det vi ser är en borgerlighet som gör precis samma saker som de anklagat majoriteten för. Trots det höga tonläget att majoriteten inte följer det sparbeting som man enligt dem kom överens om under krissamtalen 2015, har borgarna nu själva övergett det.
Den höga tonen i anklagelserna att majoriteten sockrat 2018 års budget med 5 miljoner kronor i reavinster känns också märklig nu, när de nu själva sockrar på hela 15 miljoner kronor från Geab. Speciellt när de sen menar på att deras budget ligger i linje med överskottsmålet på två procent. För med Geab-miljonerna skulle även majoritetens budget komma närmare den målsättningen.
Men min bild av borgarna är att de inte är särskilt nyanserade, utan snarare letar småfel i den annars perfekta rödgröna politiken. Allt för att verka regeringsdugliga. Och då utan tanke på vad de själva har gjort, gör eller kommer att göra.
Nypelius frikort, där majoriteten blev anmäld till domstol för något som borgarna satt i system när de hade makten. Hård kritik mot underskotten i sjukvården, trots att de själva haft samma problem och påståendet om att en tydlig plusbudget skulle vara en minusbudget är några exempel jag redovisat tidigare. Nu kan vi lägga till sockrande av budget på listorna av vad borgarna anser sig själva få lov att göra, men som de politiska motståndarna inte får hålla på med.
En annan stor skillnad mellan de olika budgetförslagen är att den rödgröna majoriteten väljer att satsa mer på det jag ser som välfärdens kärna, vård, skola och omsorg. Dessutom vill de borgerliga, föga förvånande, lägga ut mer av regionens verksamhet på privata utförare.
Tydligen har man inte förstått att det inte blir billigare. Även om det privata företaget på grund av den snedvridna konkurrensen kan vara billigare, är kraven att ha beredskap för att tillhandahålla service och att kontrollera verksamheterna kvar hos regionen och därmed kostnaderna.
En av de mest intressanta delarna i den rödgröna majoritetens budget är satsningarna på att bygga upp en egen PCI-verksamhet, mer känt som ballongsprängning av hjärtats kranskärl. Oftast är den operationen akut och tiden en viktig faktor.
I dag forslas patienten till Karolinska, vilket är både riskabelt på grund av tidsåtgången och dyrt. Patienten blir också kvar en tid vilket varken är kul för hen eller för de anhöriga och men också dyrt för regionen. Dessutom är detta något som läkare är både utbildade för och vill göra, så här har vi en win, win, win situation, vilket aldrig kan vara fel.