I gårdagens ledare på Gotlänningen nämner Eva Bofride i förbifarten att de borgerliga partiernas förslag om inträdesjobb, där de via lagstiftning vill sänka ingångslönerna för vissa grupper, inte är ett förstahands val från de borgerliga. ”Lagstiftning är sista alternativet, om inte parterna kan komma överens om lösningar som gör att människor inte fortsätter att stängas ute från jobben.” Men stämmer det verkligen?
När man läser direkt i Alliansens förslag från 15 augusti, 2017, så står det något liknande. ”Det är högsta prioritet för en nytillträdd Alliansregering att lagstifta om en ny anställningsform, om inte arbetsmarknadens parter enats om en motsvarande lösning dessförinnan.”
Men då borde väl frågan vara löst? Parterna enades ju redan i december om etableringsjobb som en lösning på nyanlända och ungas problem att komma in på arbetsmarknaden. En lösning som arbetsgivarna dessutom gillar i motsats till borgarnas krångliga och dyra förslag. Dessutom har parterna kommit överens med regeringen om etableringsjobben. Det enda som saknas är ett beslut i frågan.
Så varför fortsätter de borgerliga partierna att vifta med lönesänkarkortet? Varför håller de inte det i bakfickan för att kunna ta fram det om beslutet om etableringsjobben drar ut på tiden eller inte verkar bli av. Varför svarar exempelvis Moderaterna att förslaget inte alls sänker några lönerna, istället för att förklara att frågan inte längre är aktuell då parterna har löst den?
Jag tror jag vet. I borgarnas förslag står det ”motsvarande lösning” och den lösning som parterna tagit fram anses inte vara ”motsvarande” då det inte sänker lönerna. Parternas förslag om etableringsjobb, som nu även regeringen tagit till sig, gör det i de borgerligas ögon ”bara” lättare för nyanlända och ungdomar att få sitt första jobb. De andra fördelarna med parternas förslag är tydligen inte några fördelar i Alliansens ögon.
Att förslaget också innehåller utbildningsmöjligheter så de som får ett etableringsjobb snabbare kan gå vidare till ett ”vanligt” jobb, vilket inte finns i borgarnas förslag, är tydligen inte bra. Att förslaget om etableringsjobb är både enklare och billigare för arbetsgivarna, är tydligen inte heller bra. Men det som skiljer sig mest, och som borgarna tydligen är mest aviga till, är att de som får etableringsjobb också får avtalsenlig lön. En lön att leva på.
Så visst Eva Bofride får väl gult ljus enligt dagens populära faktagranskningssystem, men sanningen är att de borgerliga tänker fortsätta attacken mot lönebildningen så länge parterna inte själva tar fram åtgärder som sänker lönerna, vilket aldrig kommer att hända.
Varför skriver då Bofride denna halvsanning? Jag tror att det är en form av damage control, skadekontroll på svenska. Frågan om lagstiftning om sänkta löner för vissa grupper är ingen valvinnare för borgerligheten och har redan gjort stor skada. Därför vill Bofride försöka tona ner frågan genom att påstå att den inte är riktigt aktuell.
Men när till och med Svenskt näringslivs vd Carola Lemne anser att de borgerliga partierna borde ta parternas förslag om etableringsjobb och eventuellt bygga vidare på det, istället för deras lönesänkarförslag, så förstår vi att frågan inte är så inaktuell som Bofride försöker påskina. När de borgerliga dessutom tagit tydligt avstånd från parternas förslag blir Eva Bofrides försök rent skrattretande.
Varför kan hon inte vara helt ärlig och säga det som vi andra ser så tydligt. Att en borgerlig valseger, med största sannolikhet, kommer innebära en attack på den svenska modellen och därmed en attack på alla oss löntagare.