Under måndagens regionfullmäktigemöte redovisade Anne Ståhl-Mousa, som är bredbandskoordinator på Region Gotland, slutrapporten för den gotländska fiberutbyggnaden.
Det har blivit en obeskrivlig succé. När projektet drogs i gång var det många marknadsaktörer med erfarenheter från liknande projekt som skakade på sina huvuden. Gotland låg långt utanför de nationella bredbandsstrategierna på grund av öns utspridda boende, så hur skulle man här kunna få ekonomi i fiberutbyggnaden?
Anslutningsgraden i liknande projekt var så låg som 20-30 procent, och om hela Gotland skulle omfattas, vilket våra politiker bestämt, så skulle kostnaderna per anslutet hushåll bli enorma.
Men projektet hade en ambitiös tanke att få upp anslutningen till 80 procent för fast boende. När man sen kom i gång blev målet att få 90 procents anslutning till 2020. Ett mål som kunde tyckas vara helt orealistiskt.
Nu ser vi hur det blev. Hela Gotland utom delar av Visby har nu fiber, och alla har fått erbjudande om att ansluta sig. Även ägare till fritidsfastigheter. Visby blev sist för att där ville man inte ha fiber när projektet drogs i gång. De hade redan bra bredband, ansåg man då.
Den stora orsaken till att projektet blev så framgångsrikt var att regionen blandade in befolkningen i socknarna. Som Lars Thomsson (C) uttryckte det från talarstolen under regionfullmäktige i måndags.
”Vi (politiker reds anm) skapade förutsättningarna, sen gör andra verkstaden.”
LRF såg potentialen och har varit positivt inställda vilket spridit sig. Många lantbrukare har varit medverkande i arbetet med dagsverken, det vill säga egen tid. Även pensionärsorganisationerna var tidigt med och drev på, vilket i sin tur har gett en enormt hög anslutningsgrad i åldersgruppen 65+, medan hushåll med personer i åldern 35-45 år har betydligt lägre anslutningsgrad.
Utbyggnaden beräknas ha kostat 540 miljoner kronor. Av den summan har hushållen bekostat 69 procent dels genom medlemsavgifter till fiberföreningarna, men mest genom de dagsverken som gjorts. Bara den egentid som lagts ned i form av dagsverken beräknas till hela 225 miljoner kronor.
I och med att det stora projektet gjordes till många små blev det inte heller någon kolloss att driva, men hade ändå fördelen med en stark ägare.
Många av de saker som de gotländska projekten lyckades förhandla fram har även blivit ny norm. Till exempel blev Gotlandsprojektet först med att ta betalt för fibernätet av den valda operatören. Därmed fick de gotländska sockenfiberföreningarna en inkomst ingen annan haft före dem. Något som naturligtvis har sänkt priserna för anslutning. Det är så här vi ska arbeta på Gotland. Tillsammans, en för alla, alla för en.
Det är därför jag har så stor tilltro till projektet landsbygdsutveckling 2.0. Skillnaden mot fiberprojektet är att det nu inte finns något fast idé att göra. Då skulle fiber ner i jorden och anslutas, nu får de enskilda projekten själva bestämma vad som behövs just på deras orter.
Men likheterna mellan projekten är underifrånperspektivet. Något som gjorde fiberutbyggnaden till en succé, och som jag tror kommer att bli framgångsreceptet även nu med landsbygdsutveckling 2.0.