Nu nÀr krutröken lagt sig efter de politiska striderna och den följande överenskommelsen i det förra Ärets sista dramatiska veckor Àr det dags att börja prata sakfrÄgor igen. Det som Àr politikens vardag och uppgift, att se till att vÄra gemensamma angelÀgenheter fungerar. Och inte var det sÀrskilt förvÄnande att det var utbildningspolitiken som blev först ut. Denna valrörelsens hetaste potatis som efter lite bollande svalnade en hel del nÀr det visade sig att skulden för de svaga resultaten inte var helt lÀtt att fördela. Inte var lösningen sjÀlvklar heller. Det framstod som ett politikomrÄde dÀr det inte verkade omöjligt att komma fram till en majoritet pÄ rÀtt stora omrÄden om Àn lÄngtifrÄn alla.
SÄ nÀr de tre ministrarna Gustav Fridolin (MP), Helene Hellmark Knutsson (S) och Aida Hadzialic (S) kom med en artikel pÄ DN debatt i mÄndags var de inte ute i nÄgot ovÀntat Àrende. DÀremot var de, som nÄgra kommentatorer framfört, lite för snabba i vÀndningarna. Det hade varit klokt att Ätminstone lÄta terminen börja först.
Decemberöverenskommelsen krÀver sitt efterarbete pÄ mÄnga hÄll och framförallt inom de borgerliga partierna gÄr Äsikterna brett isÀr om dess vÀrde. Det bjuds sÀllan nÄgon lÀngre tid att slicka sÄren i politikens vÀrld men lÀget blir stabilare redan inom nÄgra dagar. Med ny partiledare pÄ plats kan Moderaterna uttala sig med större auktoritet. Om nu inte den vÀxande interna kritiken blir alltför hÄrdhÀnt. Den hÄlls förmodligen tillbaka under helgens extrakongress.
SÄ möttes ocksÄ debattartikeln av uppspelningar av det gamla Ärets borgerliga listetta: Vi vill inte. GA:s Mats Linder föll in i kören och rÀknade raskt upp vilka olikheter det finns i skolfrÄgorna. Det Àr sant. Men om vi fastnar dÀr uppnÄr vi ingen lÄngsiktighet utan tvingar skolvÀrlden till nÀrmast stÀndig beredskap för förÀndringar. Och förÀndringar krÀver alltid mer administrativa insatser och dÀrmed blir resurserna mindre till utbildning.
Vad Ă€r dĂ„ de tre ministrarnas utgĂ„ngspunkt? De anger tre stycken. Att âi varje lĂ€ge⊠efterstrĂ€va brett politiskt stöd för de reformer vi lĂ€gger framâ. Att âstora skolreformer ska vara förankrade bland dem som arbetar i skolanâ. Att âförĂ€ndringar i skolsystemet ska vara förankrade i modern forskningâ. Det var vĂ€l inte sĂ„ konstigt?
Det finns grundlÀggande skillnader i synen pÄ skolan. Ser vi den som i första hand ett gemensamt ansvar att föra vÄrt samhÀlle framÄt med nya generationer fÄr det förstÄs andra politiska följder Àn om vi ser den frÀmst som ett privat projekt för förÀldrarna att skaffa den bÀsta utbildningen för sina barn. Skolpolitiken kan och ska inte bli ett konfliktfritt omrÄde. Men den mÄr inte bra av att vara ett stÀndigt slagfÀlt.
Nog borde fjolÄrets diskussion kunna resultera i en gemensam grundplatta som vilar pÄ en nÄgorlunda bred och hÄllbar överenskommelse. Det krÀver att det ruckas pÄ stÄndpunkter och alla mÄste vara beredda att ge och ta. Det smartaste sÀttet att inleda ett sÄdant arbete Àr kanske inte en debattartikel.