Måndagens regionfullmäktige blev ett mastodontmöte. Det började 13:00 och pågick ända fram till 23:05. I över tio timmar behövde ledamöterna vara på topp för att kunna ta viktiga beslut vilka kommer att påverka oss gotlänningar många år framöver. Årets junimöte är inte heller något undantag när det gäller att hålla på länge. När tiden drar iväg och ledamöterna fullt naturligt börjar tappa koncentrationen blir debatterna inte heller vad de skulle kunna bli.
Speciellt de punkter på dagordningen som hamnade efter budgetdebatten drabbades hårt. Jag hade sett fram emot en bra diskussion kring tre intressanta interpellationer. Nu blev diskussionerna rumphuggna och interpellanterna bad nästan om ursäkt för att de gick upp i talarstolen en så sen timme. Det är inte bra för demokratin. Långa möten kan också ge dåliga beslut även om jag inte uppfattade att något sådan skedde i måndags. Jag skulle inte ha något emot att just budgetbeslutet bröts ut och hölls vi ett eget tillfälle. Det skulle kunna medföra en hel del positiva saker.
Jag tror att fler gotlänningar skulle följa mötet då det är ett rent budgetsammanträde. I måndags var det i och för sig en massa intressanta punkter på dagordningen, men jag tror att just budgetdiskussionen uppbringar ett ännu större intresse som enda punkten på mötet. Risken för att mötet drar ut på tiden känns mindre då många andra tunga frågor redan avhandlats i ett tidigare möte och det gynnar debatten på bägge mötena. Varför inte pröva detta vid nästa års budgetbeslut?
Samma dag, i går, som jag skrev att det skulle vara ärligt av de borgerliga att erkänna Arkwrights rapport som visar att 85 procent av besparingspaketet på 170 miljoner har genomförts hade Gotlänningen följande rubrik: ”Åtta rödgröna år utan åtgärder”.
När vi ändå pratar om ärlighet så känns det märkligt att varken Eva Nypelius eller den politiska chefredaktören på Gotlänningen, Eva Bofride, lyckas räkna rätt på skillnaden mellan de olika budgetförslagen. Lägger man ihop de 36,1 mnkr som den rödgrönrosa oppositionen satsar mer i verksamheterna och de 40 mnkr mindre de vill spara in på verksamheterna får jag det alla dagar i veckan till 76,1 mnkr.
Nu har ju de borgerliga Evorna visserligen sagt att besparingen på 60 mnkr inte är en besparing utan en effektivisering och då behöver man tydligen inte räkna med den. Vi har ju tidigare hört om budgetar med tydligt plus på slutraden kallas minusbudget så förvånad ska man väl inte bli.
Men vi bör nog hålla ögonen öppna efter kreativa beräkningar när vi närmar oss bokslut så inte de väntade underskotten helt plötsligt börjar kallas överskott. Men varningen är nog överdriven. När bokslutet för 2019 tar form lär de eventuella negativa siffrorna ändå vara de rödgrönas fel när de borgerliga förklarar det hela.
Man förstår hur tungt de borgerliga regionråden ser på sin uppgift framöver. Jesper Skalberg Karlssons (M) hyllade under måndagens fullmäktige sin partikamrat Andreas Unger för hans arbete som ordförande i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden, GVN. Orsaken till hyllningen av Unger var att GVN verkar göra ett överskott på fem miljoner, utifrån prognos. Det roliga är att Ungers företrädare har de senaste tre åren haft plus på över tio miljoner årligen. 14,2 mnkr 2016, 18,9 mnkr 2017 och 12,2 mnkr 2018. Visst är det bra att GVN inte gör underskott, men man bör väl lägga ribban för hyllningar lite högre än när en prognos visar på ett sämre utfall än tidigare.