I går hade regionfullmäktige möte och de heta debatterna handlade som vanligt om ekonomi. Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) hade bett om mer pengar då deras prognos pekar mot ett minus på cirka 40 miljoner kronor.
Orsakerna är, som tidigare redovisats, ökade kostnader för mediciner och utomlänsvård. Dessutom ger vårt ö-läge högre kostnader än jämförbara landsting/regioner på fastlandet. Det har utomstående konsulter också sett.
Konsultföretaget som gjort utredningen har kommit fram till att kostnaderna för sjukvården på Gotland är 180-270 miljoner kronor högre på grund av ö-läget.
Utifrån de förutsättningarna är 40 miljoner back lättare att förstå, även om det inte är bra att nämnden inte håller budget.
Från borgerligt håll ville man, precis som förra året då samma debatt fördes, inte ge nämnden rätt att gå med minus. Hur de tänkt sig att nämnden och förvaltningen skulle spara in 40 miljoner kronor på två månader utan att riskara patienternas säkerhet hade de inget svar på.
Här har vi lite av borgerlighetens svaghet nu för tiden. De har ofta krav på besparingar, men de vill inte berätta var besparingarna ska tas. Det känns inte ansvarfullt.
Det är viktigt att debattera frågan om hur underskottet ska hanteras, men då måste alla kort läggas på bordet.
Region Gotlands sjukvård rankas nu som landets tredje bästa enligt SKL. Där finns det besparingspotential om de borgerliga vill sänka ambitionsnivån, men det får vi naturligtvis inte något svar på.
Eller så är det som Eva Bofride, politisk chefredaktör på Gotlänningen, skrev förra veckan, i kommentarsfälten på Helagotland.se, att ”Oppositionens budget kommer inte att röstas igenom.”. Enligt henne är det tydligen inte så noga att redovisa hur man vill bedriva politik när man är i minoritet. Men där är jag av en helt annan uppfattning.
För att vi ska kunna ta ställning till vilken politik som vi vill se kan det faktiskt vara intressant att se hur de olika partierna vill bedriva sin politik. I alla fall om partierna i fråga vill framstå som seriösa.
I debatten om partibidragen tar Lars Thomsson (C) upp en viktig fråga. Hur mycket får demokratin kosta? Enligt Thomsson ligger kostnaden för regionens politiker på 21 miljoner kronor vilket är fyra promille av regionens budget.
Det har under mandatperioden uppkommit en del problem med de arvoden som bland annat vissa nämndordförande har. Jag lär återkomma i frågan för de problem som finns i dag måste man hitta lösningar på innan nästa val.
När förändringsbudgeten skulle upp för beslut blev det återigen debatt om ekonomin. De borgerliga vill som ni säkert redan vet göra besparingar på 50 miljoner kronor utöver de besparingar som redan finns i den rödgröna budgeten.
Men återigen står vi gotlänningar utan svar på var de vill spara. Trots att de vid två tillfällen fick frågan om vilka nämnder de vill ge besparingar och hur de vill fördela besparingarna.
Det är som det är, och än är det ingen ko på isen. Det finns än tid för de borgerliga att redovisa hur de vill genomföra besparingarna innan valdagen.