Fotbolls-VM dominerar media dessa dagar. Är det inte sportsliga bragder så är det skandaler av något slag. Fotbolls-VM eller för den del många av de största idrottsevenemangen är inte bara solsken och idrottsprestationer. Inför VM har det kommit den ena efter den andra rapporten om dålig arbetsmiljö för de som bygger eller renoverar alla de anläggningar och den infrastruktur som måste till. Stressen och pressen att bli klara i tid och att hålla ner kostnaderna är inte något bra för arbetarnas arbetsmiljö och för många har fått sätta livet till.
Inför det som kallats årets idrottshändelse har vi också kunnat läsa om hur prostituerade i mängder förflyttats till de städer som är föremål för VM-matcher. Tydligen är fotbollssupportrar från hela världen en stor konsumentgrupp för den människohandel som prostitutionen är. Tyvärr blir jag inte förvånad över att män i grupp under ”festliga” omständigheter tappar både förstånd och empati.
De rapporter vi fått från svensk media visar också att samma symtom drabbar svenska män, och varför skulle vi vara annorlunda. Kvinnliga reportrar blir antastade i direktsändning och de svenska spelarfruarna måsta ha specialbevakning efter de svenska ”fansens” närgångna uppvaktning i samband med Sveriges första match i mästerskapet.
Efter den andra svensk-matchen visar rasismen sitt fula tryna då en spelare med invandrarbakgrund gör ett ödesdigert misstag. Att spelaren, Jimmy Durmaz, är född och uppväxt i Sverige verkar inte spela någon roll när rasismen letar sig ut från mörkret. Men hur många är det egentligen som skriver och sprider de rasistiska åsikterna? Här ser vi ett typexempel på en fråga som jag tror utländska trollfabriker lägger sig i för att så split i landet. Låt spelarens misstag bli ett sätt att splittra landet genom rasistiska påhopp. Spridningen har blivit stor, mest på grund av att de som tar avstånd sprider de rasistiska påhoppen för att visa på sin avsky mot rasismen. Vi får helt plötsligt en bild av att rasisterna är så många fler än de är. Vilket också visas av alla de som nu ställer upp mot rasismen och för spelaren och landslaget.
Fotbolls-VM är trots alla negativa sidor mycket viktig då det är ett ypperligt tillfälle att rekrytera ungdomar till fotbollen. Det mediala uppsving som sporter får av stora mästerskap måste tas tillvara för samhällets skull.
Idrott är så mycket mer än elit, även om drömmen om eliten är en tydlig inkörsport. Idrott ger barn och ungdomar gemenskap och kunskap om hur man blir starka tillsammans. Idrott blir en bra grund till fysisk aktivitet som kan hålla livet ut.
Idrotten är också en av de bästa integrationsverksamheterna vi har i landet. Barn och ungdomar behandlas lika oavsett var ifrån de är. De landslag vi har i världsomspännande idrotter är fyllda av personer med utländsk bakgrund. Friidrottare som Khaddi Sagnia och Michel Tornéus. De tennisspelande bröderna Ymer. Och de två bästa svenska fotbollsspelarna genom tiderna Zlatan Ibrahimovic och Henrik Larsson.
Idrotten tar ett mycket stort ansvar för integrationen, därför är det viktigt att landslaget och hela Idrotts-Sverige visar att alla är lika värda oavsett härkomst och unisont ställer sig bakom Jimmy Durmaz till 100 procent och tillsammans tydligt tar avstånd från rasismen.