Vi hör ofta solskenshistorier om personer som mitt i livet helt eller delvis bytt yrkesinriktning med mycket lyckat resultat. Jag har även i mitt tidigare yrkesliv kommit i kontakt med personer som på grund av neddragningar tvingats byta jobb. Många av dem har nästan ångrat att de inte tagit steget till nytt jobb tidigare och då självmant.
Vi vet att många mest av gammal vana hänger sig kvar på sina jobb, trots att de är relativt trötta på sina arbetsuppgifter. Orsaken till varför man stannar är nog helt beroende på person, men att ta steget är inte helt okomplicerat. I dag finns lagstöd för att ta ledigt för att driva näringsverksamhet och för att studera.
I vissa kollektivavtal finns det inskrivet en rätt att få ledigt för att prova på annat arbete. Men i samtliga fall får man själv ta ansvar för sin ekonomi. Arbetsgivarens inställning har också en stor betydelse där behandlandet av tidigare ledigheter kan ha stor inverkan på viljan för övriga anställda att ta steget.
Jag har länge tyckt att en mer flexibel arbetsmarknad ska byggas på den enskildes vilja och ge de skyddsnät som behövs för att en anställd ska våga ta klivet till något annat. Men det behövs också ekonomiska förutsättningar för att man ska våga ta det stora steget. Dessutom behövs lagrum som ger den anställde rätt, även om arbetsgivarens har möjlighet att säga nej om verksamheten kan drabbas.
I tisdags presenterades ett delbetänkande från Utredningen för hållbart arbetsliv över tid som regeringen tillsatt. En av utgångspunkterna var att utreda hur ett nytt friår skulle kunna påverka sjuktalen för arbetsrelaterad stress och psykisk ohälsa. Utredningen har kommit fram till att ledighet, oavsett om den är lång och på heltid eller kortare på deltid, påverkar den sjukdomsbilden. Det är arbetsplatserna som är boven och när den sjuka återkommer till en dålig arbetsplats återkommer också sjukdomsbilden.
Det var en viktig kunskap att ha för utredaren när förslaget om Utvecklingsledighet arbetades fram. Det är en ledighet som ska kunna sökas av personer som är väl etablerade på arbetsmarknaden och där arbetsgivaren ersätter den lediga med en arbetslös.
Ledigheten i förslaget ska användas till studier, validering, praktik, att prova annat arbete eller att starta upp ett företag och måste dokumenteras i en utvecklingsplan. Aktiviteten under ledigheten ska stärka den enskildas möjligheter på arbetsmarknaden. Under ledigheten som kan vara mellan tre och tolv månader har den enskilda rätt till en ersättning som uppgår till samma nivå som arbetslöshetsersättningen skulle ha varit.
Jag tycker att förslaget är en bra väg att börja gå på för regeringen. De utmaningar som vår arbetsmarknad står inför med kompetensbrist måste tas på allvar. Om förslaget går igenom finns här möjligheter för kompetensutveckling. Sjuksköterskor kan få bättre möjlighet att utbilda sig till specialister. Ingenjörer kan få en vettig möjlighet att ta nästa steg på sin utbildningstrappa.
Nu gäller det bara att få med arbetsgivarna på tåget så att de ser möjligheterna med att låta sin personal få nyttig kompetensutveckling och det utan att det kostar arbetsgivaren en krona.