Resultatet av Region Gotlands medarbetarenkät fick stort utrymme i media under december. Mest utifrån hur de olika svaren såg ut och de slutsatser som därav drogs. Men det man kan fråga sig är om det är rätt sätt att handskas med svaren? Är det verkligen därför medarbetarenkäten görs?
På samma sätt som det finns två sätt att använda betyg, finns det två sätt att använda medarbetarenkäter. Man kan se det som ett avslut, eller man kan se det som en början. Jag tycker Region Gotland gör rätt som ser enkäten som en början eller snarare en fortsättning.
För det är först när man vet hur saker egentligen ser ut som man kan börja förändra dem. Därför är det viktigaste med en medarbetarenkät hur den följs upp. Finns viljan hos arbetsgivaren att förbättra situationen för dess medarbetare då kan en medarbetarenkät vara ett riktigt bra instrument. Men hur många av oss har inte varit med om motsatsen? Enkät efter enkät som man tvingats fylla i utan att arbetsgivaren gjort något åt de problem som enkäten visar på.
Här ser jag en stor skillnad på de signaler som bland andra regiondirektör Peter Lindvall sänder ut, jämfört med många av de arbetsgivare jag har erfarenhet av. Regionen verkar absolut ta enkäten på allvar och ger ett tydligt intryck av att vilja använda den som ett instrument för att förbättra arbetsmiljön och villkoren för sina medarbetare.
Ibland skulle jag vilja att fler arbetsgivare granskades lika mycket som våra offentliga verksamheter. Jag är helt övertygad om att vi då skulle sätta det arbetet som våra offentliga arbetsgivare gör i ett helt annat sammanhang. Vi skulle då se att de offentliga arbetsgivarna var bra mycket bättre än vad vi nu tror.
En del av regionens medarbetarenkät som fått stort utrymme är den del där medarbetarna får yttra sig om hur de ser på arbetsgivaren och om de skulle rekommendera andra att söka jobb där. De närmaste cheferna får bra betyg och de anställda verkar trivas bra på jobbet, men de skulle inte vilja rekommendera andra att söka jobb på regionen. Man kan undra varför?
Jag tror att det allmänna tyckandet om offentliga verksamheter har en stor betydelse. När man överallt ser och hör kommentarer om hur dåligt offentliga verksamheter går, hur kassa offentliga ledningar är och så vidare så förstår jag varför de anställda som trots allt trivs, inte vågar rekommendera andra att ta jobb hos dem. En stor bov i detta smutskastande av regionens verksamhet är borgerliga politiker och tyckare. Privata alternativ blåses av dem upp som undergörare samtidigt som regionens verksamheter klassas ner till att enbart sluka skattemedel. Att detta ständiga motstånd mot offentliga verksamheter drabbar de anställda som känner sig nedvärderade verkar inte bekomma de borgerliga, trots att de som politiker själva har ett arbetsgivaransvar gentemot regionens anställda.
För verkligheten visar att regionens verksamheter håller en mycket hög nivå. Speciellt när det är de som nyttjat servicen som får tycka till. Patienter och brukare, de som har erfarenheten av verksamheterna, sätter oftast mycket bra betyg på den service de fått.