Tillgänglighet är något vi alla tycker är bra. Speciellt när det handlar om tillgänglighet till service som vi gärna vill nyttja. Diskussionen har ofta förts om tillgängligheten till vår offentliga service och främst när det gäller sjuk- och hälsovård. Vi vill ha bra tillgänglighet när behovet uppstår.
När vi blir sjuka vill vi kunna ta kontakt med vårdpersonal på ett lätt och snabbt sätt. Här finns det ännu en hel del att göra för att få upp servicenivån. Svårighet att få kontakt via telefon och dåliga öppettider är kritik som ofta hörs från personer som försökt kontakta vården.
Ny teknik kan vara en lösning, men för de som har svårt att ta till oss ny teknik måste de gamla beprövade sätten fungera. Telefon är för många de väg som fungerar bäst, och då genom ett samtal direkt med någon person. Inte via en telefonröst som rapar upp olika alternativ och knappar att trycka på för att, i bästa fall, hamna i rätt telefonkö.
Men ny teknik är inte bara något jobbigt nytt, det kan också bli en lösning på tillgänglighetsproblem. Läkarbesök via TV-skärm där patienten, tillsammans med sjukvårdspersonal, får ”träffa” sin läkare på en plats nära hemmet när det inte behövs en direkt fysisk kontakt, är redan verklighet, men ännu inte så vanligt.
PRO Gotlands förslag om trygghetspunkter är ett lysande exempel på nytänkande, och skulle kunna ge en bra tillgänglighet. Trygghetspunkter i PRO:s tappning är lokaler utanför de större centralorterna där regionens verksamhet ska kunna bedrivas, men inte dagligen. Där skulle det till exempel kunna finnas en digital uppkoppling där patienter på distans skulle kunna få träffa sin läkare.
Den utveckling som vi nu ser är att vi kan nå en läkare via en så kallad app i en smartphone. Läkarappar ger ökad tillgänglighet, men priset kan bli högt.
Nu börjar läkare varna för att den ökade tillgängligheten också ökar på antalet läkarbesök i onödan. En liknelse kan göras med hur ofta vi innan wikipedia och sökmotorer slog upp saker i uppslagsböcker och hur ofta vi slentrianmässigt söker saker på nätet, nu när det är lättare och bekvämare.
På samma sätt riskerar vi att få slentrianmässiga läkarbesök via läkarappar. Risken blir ännu större när ”besöken” är gratis för patienten. För även om besöken är gratis, blir hemkommunen/regionen debiterad för kostnaderna. Läkare varnar också för att den ökade tillgängligheten kommer att leda till en negativ spiral där läkarapparna, på grund av efterfrågan, rekryterar läkare från vårdcentraler som då får längre köer vilket leder till fler läkarbesök via appar. Ja ni förstår.
Risken med läkarapparna är också att utskrivning av medicin i onödan ökar. Vi kan här se att den ökade tillgängligheten av vanliga smärtstillande medel i mataffärer och kiosker gjort att överkonsumtion och missbruk har ökat.
Läkarappar är bra och kan absolut vara en av lösningarna på de tillgänglighetsproblem som finns. Men då bör apparna vara knutna till den egna vårdcentralen där läkare som antingen känner patienten eller har tillgång till sjukjournalerna kan ge utlåtanden. Annars kan det här bli en dålig affär.