Ensam är sällan stark men trots att de flesta innerst inne vet detta blir de kollektiva lösningarna allt färre. Gemensamma lösningar lämnas för att öka människors valfrihet. Vad få reflekterar över är att det oftast är de själva som får betala för att kunna välja mellan en mängd olika saker eller serviceutbud av samma sak, men från olika leverantörer.
Det senaste exemplet på det kunde vi läsa om i tisdagens Gotlands Allehanda. När Gotlandshem lät Telia dra in bredband i de då nya husen vid Galgberget gav de också Telia ensamrätt på utbudet till 2018, något som ingick i totalkostnaden. De som bott i lägenheterna har med andra ord haft gratis bredband, vilket det nu är slut på.
Nu när avtalet gått ut tvingas hyresgästerna själva betala om de vill ha kvar samma utbud av TV-kanaler och bredband som tidigare ingått i hyran. Enligt dem som intervjuats i artikeln kan kostnaden bli upp emot 800 kronor per månad. Gotlandshem har i och för sig förstått att det här innebär ökade kostnader för de boende så de har gått med på att sänka hyran med 30 kronor i månaden.
I artikeln kan vi också läsa att hyresgästföreningen, som fått många samtal från drabbade medlemmar, försökt att förhandla fram bättre villkor men att Gotlandshem sagt nej.
Tanken som hyresgästföreningen hade var att Gotlandshem skulle förhandla fram ett gemensamt avtal med Telia. Detta har andra stora hyresvärdar gjort vilket har blivit betydligt billigare för hyresgästerna.
Men Gotlandshem har inte nappat på detta och orsaken ska enligt bolagets vd, Elisabeth Kalkhäll, vara att ge hyresgästerna frihet att välja vilken leverantör de själva vill. En valfrihet som nu visar sig bli dyr för hyresgästerna.
Dyr valfrihet är ingen nyhet och det finns till och med en stor del av riksdagens partier som vill fortsätta dra ner på de gemensamma lösningarna som vi byggt upp i vårt samhälle genom åren.
Taket i arbetslöshetsförsäkringen hade inte höjts på 13 år när nuvarande rödgröna regering höjde den rejält 2015. Under de år när reallönerna ökade men a-kassan låg kvar med samma tak blev privata inkomstförsäkringar en ny marknad.
Det gick till och med så långt att många fackförbund skaffade egna inkomstförsäkringar till sina medlemmar. Det som förr var en gemensamt finansierad lösning på en nivå som de flesta ansåg var rimlig, har nu blivit den enskildes ansvar och samtidigt dyrare.
Nu finns det förslag från samtliga borgerliga partier att taket i a-kassan ska sänkas till de nivåer som den var innan höjningen 2015, vilket skulle vältra över ännu mer kostnader på oss som privatpersoner.
Sjukförsäkringen har gått samma väg. Hårdare regler som gör att fler nekas ersättning, generellt lägre ersättningar och därmed har en bransch för privata lösningar skapats. Även här har fackförbund försökt hitta lösningar för de medlemmar som drabbas av sjukdomar. Även här vill de borgerliga försämra försäkringen.
När samhället drar sig tillbaka och överlåter till den enskilde att hitta sin egen lösning får vi också större klyftor i samhället. Ensam är inte bara svagare utan ensam blir också dyrare.