Till slut blev det inte hållbart för Anna Kinberg Batra att vara kvar som partiledare för Moderaterna. Drevet fällde återigen sitt byte. Knivarna som hennes partikamrater satt i hennes rygg blev till slut för många.
När antalet länsförbund som krävt hennes avgång på torsdags kvällen blev elva stycken av 22 möjliga bestämde hon sig, fullt förståligt, för att kasta in handduken. Det meddelade hon under den presskonferens hon höll i går förmiddag.
Lite ironiskt att hon i sitt avgångstal levererar ett av de bästa tal jag hört henne hålla. Men det är inte ovanligt att personer presterar som bäst när pressen på dem släppt.
Ironiskt är det däremot att flera av de höga moderaterna i Stockholm som lett upproret, själva lyckats försämra partiets väljarstöd i deras kommuner i betydlig större omfattning än den som skett i riket under Anna Kinberg Batras ledning. Nu när de nu se risken att de blir bortröstade från sina välbetalda uppdrag, väljer de att blunda för sitt eget ansvar.
Anders Lindberg på Aftonbladet beskrev detta på ett bra sätt i en ledare under fredagen och följande mening säger nästan allt om kuppmakarnas egna tillkortakommanden: ”I alla tre kommuner lyckades de lokala moderaterna minska rejält i valet 2010 samtidigt som Fredrik Reinfeldt på nationell nivå gjorde ett succéval.”
Nu blir det spännande att följa Moderaterna framöver. Vem kommer att efterträda Anna Kinberg Batra? Som jag skrev i gårdagens ledare beror Moderaternas kräftgång i opinionssiffrorna inte på partiledaren utan på den förda politiken.
Kommer en ny partiledare att kunna paketera om en enligt opinionen oattraktiv politik? Kommer den partiledning som tagit besluten om den hittills förda politiken ge efter för en ny partiledares vilja, eller kommer även de att bytas ut?
Spekulationerna om vem som kan komma att efterträda Anna Kinberg Batra som partiledare drog igång redan när de första avgångskraven blev officiella.
Namn som nämnts är partiets ekonomiska talesperson Ulf Kristersson och partiets andra vice ordförande tillika före detta arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson. Jag har svårt att se att någon av de två kommer att göra de förändringar som behövs av partiets politik då de tillhör den partiledning som tagit beslut om den nu förda politiken.
En som absolut skulle förändra en del är förre försvarsministern Mikael Odenberg, som också dykt upp som ett tänkbart namn. En mycket bra och välrenommerad politiker, som är mycket populär, men frågan är hur han ses av personerna i partitoppen. Odelberg kan mycket väl ses som en gnällgubbe som bara suttit på läktaren och gnällt, som gubbarna i Mupparna.
Den kritik han framfört det senaste året på moderaternas sätt att bedriva politik har inte varit nådig, men helt befogad. Det är därför inte helt otroligt att han skaffat sig en hel del fiender i ledande positioner. Om han skulle väljas riskerar han att bli Moderaternas Håkan Juholt.
En joker, eller kanske ett ess, som också nämnts är Carl Bildt. Den före detta partiledare och före detta statsminister behöver nog ingen närmare presentation. Frågan är om han är sugen och kan bidra till en förnyelse av partiets politik. Men oavsett vad som händer går vi en mycket politiskt spännande höst tillmötes.