Vi vet alla hur svårt det är att höja skatter som sänkts och vilket politiskt självmord det anses vara att komma med förslaget. Medan de flesta, utan att tänka allt för länge på konsekvenserna, uppskattar mer pengar i plånboken.
Nu är det klart att försvinna ytterligare 20 miljarder kronor årligen från statskassan i och med att Sverigedemokraterna stödde de budgetreservationer som Moderaterna och Kristdemokraterna låg bakom, samtidigt som Liberalerna och Centern följde praxis och bara röstar på sina egna förslag. Följderna av SD:s brott mot praxis och att C och L följde praxis, och därmed gav SD inflytande, blir mindre utrymme för välbehövliga välfärdsreformer.
Under gårdagens budgetdebatt i riksdagen reagerade jag på några av högerpartiernas argument för skattesänkningarna. ”Det ska löna sig att jobba” och ”fler ska jobba mer”.
Alla som jobbar vet att det lönar sig att jobba. För att lönen efter skatt ska bli så liten att du får ut mer av att inte jobba ska lönen vara fruktansvärt liten från början. Typ 70 procent av kollektivavtalens lägstalön, vilket är precis den lön som borgarna vill att vissa grupper ska ha.
Däremot finns det personer, ofta ensamstående föräldrar, som har så låg inkomst att de även har rätt till bostadsbidrag och i vissa fall även till ekonomiskt bistånd. De som befinner sig i den situationen har ofta vikariat eller deltidsanställning inom låglöneyrken, inte sällan välfärdsarbeten. Det är människor som gärna jobbar mer för att få sin vardag att gå ihop. För de vet att ett fast heltidsjobb lönar sig bättre än det otrygga deltidsjobbet, även utan jobbskatteavdrag och höjd brytpunkt för statlig skatt.
Så frågan är om det egentligen är någon som behöver lägre skatt för att det ska "löna sig att jobba"?
Argumentet att "fler ska jobba mer" känns också märkligt. I argumentationen nämndes att en sjuksköterska som får möjlighet att jobba övertid inte har de ekonomiska incitamenten att jobba över då det enligt debattören dras statlig skatt på övertidsersättningen. Debattören menar då att höjd brytpunkt för statlig skatt skulle göra underverk för sjuksysterns vilja att jobba över. Och att det skulle vara bra om fler ville jobba mer. Jag tror att sjuksyrran mer än gärna hade sluppit att ens få frågan om hon vill jobba mer än den heltid hon redan jobbar. Jag tror att fler arbetskamrater hade gjort ännu större underverk för hennes arbetsvilja. Jag tror samtliga välfärdsarbetare skulle uppskatta fler anställda i vård, skola och omsorg betydligt mer än den höjda brytpunkten på statlig skatt och det jobbskatteavdrag. De skulle nog föredra argumentet ”fler ska jobba” i stället för ”fler ska jobba mer”. Speciellt då skattesänkningarna innebär 20 miljarder kronor mindre till välfärden, årligen, ända fram till den dagen skatten höjs igen.
Budgetbeslutet visar också att Liberalernas och Centerpartiets vallöften om att hålla Sverigedemokraterna utanför inflytande, inte betydde så mycket. Men det har vi här på Gotland redan insett då hela ledarskapet med Centerns Eva Nypelius i spetsen gett SD rollen som vågmästare i stället för att försöka förhandla eller samarbeta med den tidigare majoriteten.