I dag beslutar regionstyrelsen om de justeringar de vill föreslå fullmäktige att göra i regionens budget för 2018. Det besparingspaket som regionen tvingades påbörja 2016 kommer 2018 vara inne på det tredje och sista året. Sparpaketet har redan gett resultat. Tuffa besparingar första året, en budget utan behov av nya besparingar år två och nu, år tre, finns det utrymmer för satsningar.
Jag kan inte göra annat än ösa beröm över det arbete som görs av alla regionanställda. Det är er förtjänst att det nu också går att göra välbehövliga satsningar. Det är er förtjänst att den rödgröna majoriteten nu kan lägga en budget med lite guldkant.
Förutom de redan tidigare budgeterade satsningarna, vill majoriteten stärka utvecklingen av hela Gotland.
Landsbygdsutveckling 2.0 får medel för att kunna dra igång även om det till största delen är statliga pengar som kommer att betala satsningarna.
Majoriteten vill också tillföra pengar för att stärka regionens tillväxt- och utvecklingsarbete. Det är viktigt för Gotland att regionen lyckas nå ut med att det finns pengar att söka. Det är de första så kallade ”Peter Larsson pengarna” som fortfarande är tillgängliga.
Detta är några exempel på att den rödgröna majoriteten nu kan börja tänka offensivt. Som vanligt är den borgerliga oppositionen negativ. Jag har fortfarande svårt att få ihop den borgerliga retoriken, då de samtidigt som de vill satsa mer också vill spara mer.
Besparingar som kan drabba regionens verksamheter med färre händer i vård och omsorg, färre vuxna i skolan, men satsningar som gör att de som är kvar kan kanske få bättre löner.
Jag tror den väg den rödgröna majoriteten valt är den bästa. Men nu är det lite av oppositionens jobb att vara negativa och motvalls, det ingår i det politiska spelet.
Men en sak håller jag med dem om. Arenahallen kan användas på ett betydligt bättre sätt, och regionen har i dag inte organisationen för att sköta den fullt ut. Då menar jag marknadsföring för att få dit fler arrangemang. Här borde regionledningen ta sig en funderare över hur det skulle kunna organiseras, något som nu oppositionen öppnar upp för.
Den rödgröna satsning som jag blir mest nyfiken på är Landsbygdsutveckling 2.0, vilket jag nämnt i tidigare ledare. Det är ett projekt där regionen söker nya metoder för att möta det lokala engagemanget.
Tillsammans med GUBIS, gotländska utvecklingsbolag i samverkan, har regionen tagit ut tre av öns utvecklingsbolag, Fårö, Virudden och Heligholm.
De ska få möjlighet att hitta nya sätt att utveckla pilotområdena Fårö, Hemse och Östergarn. Jag tror att Landsbygdsutveckling 2.0 kommer att bli lyckat då det tar tillvara på det lokala engagemanget, något som vi vet är stort här på Gotland.
Det som är viktigas i den rödgröna budgeten är satsningen på personalen. Nu är den i och för sig inte ny för hösten utan har funnits med sen det treåriga budgetpaketet startade. Men kompetensförsörjning är en utmaning även här på Gotland. Konkurrensen om personal inom bristyrken gör att regionen måste ha bra anställningsvillkor.
Dels för att kunna knyta till sig ny personal, men också för att kunna behålla dem som reda är anställda. Då menar jag inte bara bra löner utan även att arbetsmiljö, arbetstider och andra förmåner är bra. Jag skulle vilja se lite mer nytänkande när det gäller arbetsvillkor.
Lön är inte allt, även om den betyder mycket. Bra arbetskamrater och tillräckligt många arbetskamrater är också viktiga ingredienser. Möjligheten att utvecklas, lära sig nya arbetsuppgifter, kunna få vidareutbildning eller en helt ny utbildning är något som borde vara naturligt på alla arbetsplatser. Vi vet att det inte är så, men de arbetsplatser som jobbar med att utveckla sin personal har en konkurrensfördel. Men det som jag tror mest på är en förkortning av arbetstiden.
Jag tycker att sex timmars arbetsdag borde provas i de verksamheter som har de tuffaste villkoren. Vi har sett att personalen mår bättre där man provat att minska arbetstiden.
Friskare, gladare och piggare personal har även smittat av sig på dem som nyttjar den service som verksamheten erbjuder. Det skulle absolut kunna vara en konkurrensfördel i jakten på ny personal.