Det är inte roligt att behöva rätta till felaktigheter, speciellt inte när de är som jag har skrivit, men det är viktigt att det görs. I min tisdagsledare med rubriken ”Lyssna på dem som anställer” blev informationen om den ersättning som arbetsgivare får för Nystartsjobb fel. Vilket jag beklagar.
Det är aldrig min mening att redovisa felaktig fakta, men då det är svårt att ha koll på precis allt, kommer det ändå att ske misstag. Rätt om nystartsjobb är att arbetsgivaren får ersättning för de sociala avgifterna upp till en lön på 22 000 kronor.
Ersättningen varierar från en gånger de sociala avgifterna till 2,5 gånger de sociala avgifterna beroende på den anställdas förutsättningar. Vilket är betydligt mindre än den information som stod i ledaren.
Det betyder att min slutledning om att de borgerliga partiernas förslag om sänkta ingångslöner för vissa grupper inte med automatik alltid blir dyrare för en arbetsgivare som nyttjar nystartsjobb.
Däremot är min slutledning att de borgerligas förslag om sänkta ingångslöner för vissa grupper inte ger arbetsgivarna det de efterfrågar fortfarande aktuell. Förslaget löser inte kompetensförsörjningen. Vilket var anledningen till att jag skrev ledaren.
När vi ändå är inne på ämnet så fick jag en kommentar i kommentarfältet på helagotland.se från Eva Bofride, Gotlänningens politiska chefredaktör. Hon skrev så här:
”Jag ser dock fram emot en ledare där du lika hårt sågar LO:s ambitioner att förhandla fram en modell för en ny anställningsform med samma syfte och innehåll som den Alliansen presenterat.”
Hon har absolut rätt i att förslagen har samma syfte, men innehållen i förslagen är vitt skilda. I de borgerligas förslag om inträdesjobb finns inte de krav på utbildning som ingår i LO:s förslag om utbildningsjobb.
”30 procent av arbetstiden anses därmed gå till att lära sig arbetet eller till utbildning.” Det kan man läsa sig till i det förslag som presenterades av borgarna under Almedalsveckan.
”LO:s modell med Utbildningsjobb är att den anställda har ett reguljärt arbete och därtill, men i huvudsak utanför sin arbetsplats, genomför reguljär utbildning.” Det kan man läsa i LO:s förslag om Utbildningsjobb.
I det borgerliga förslaget ska den anställda jobba heltid men bara få lön för 70 procent av arbetstiden då de anses lära på jobbet eller utbilda sig resterande tid. I LO:s förslag får de anställda avtalsenlig lön för den tid de jobbar, och möjlighet till riktig utbildning med studiestöd för resterande tid.
Här ser vi den stora skillnaden. Medan arbetarrörelsen inser vikten av riktig utbildning, väljer de borgerliga att blunda.
Vi har sett det förut. När jag och mina kollegor i IF Metall hade fullt upp med att förhandla uppsägningar under finanskrisen 2008, drog den borgerliga regeringen ner på möjligheterna för omställning. Mindre medel till bland annat Komvux och arbetsmarknadsutbildningar, när det borde varit tvärt om.
Vi ser följderna av detta ännu i dag, i och med den kompetensbrist som arbetsgivarna runt om i landet vittnar om. 100 000 tjänster som inte tillsätts då det saknas utbildad personal.
Neddragningarna på arbetsmarknads- och vuxenutbildning måste vara det absolut mest korkade regeringen Reinfeldt gjorde. Det stora problemet är att vi nu ser liknande förslag i de borgerliga partiernas skuggbudgetar.