Tisdagen var Centerpartiets dag i Almedalen. Deras stora utspel under dagen var att de vill förnya den svenska modellen. Under Centerns ekonomiska seminarium var det just den fråga som togs upp.
Panelen bestående av Anna Breman, chefsekonom på Swedbank, Pontus Braunerhjelm professor i nationalekonomi på KTH, John Hassler professor nationalekonomi IIES Stockholm samt Åsa Hansson docent i nationalekonomi på Lunds universitet.
Dessutom medverkade Centerpartiets chefsekonom Martin Ådahl. Jag måste berömma deltagarna för ett fantastiskt seminarium. De redogjorde på ett tydligt sätt varför vi behöver förnya den svenska modellen. Däremot var de inte riktigt överens om hur det ska göras i sak.
Man var verkligen överens om att den svenska modellen är genial och att den bygger på att kombinera tillväxt och en ökad produktivitet, med en väl utbyggd välfärd och trygghet för alla. Något John Hassler kallade för inkluderande tillväxt.
Hassler lanserade också uttrycket ”den svenska modellen 3.0” och menade på att de stora förändringarna som gjort i den svenska modellen varit bra, men de justeringar som gjort däremellan har varit av ondo. Något som resten av panelen höll med om. Något jag också är beredd att hålla med om.
För det vi behöver för att kunna bibehålla tillväxt och en väl utbyggd välfärd är förutsättningar för företagande och stabila skatteintäkter. Jag har tidigare på den här sidan försökt föra ett resonemang om att vi behöver hitta nya skattebaser för att skatterna på arbete inte är hållbara i längden.
Det man var överens om ska ingå i förnyandet av den svenska modellen är ett nytt skattesystem med bred politisk majoritet. Panelen menade på att skatter på arbete inte är bra, men att de inte bara går att sänka dem utan att växla över till nya skatteinkomster. Några skatter som diskuterades som ersättning för sänkta skatter och avgifter på arbete var fastighetsskatt och en enhetlig moms. Men även att avskaffa räntebidraget.
Åsa Hansson var till och med inne på att en fastighetsskatt som bygger på fastighetens värde ger fördelar till glesbygd, vilket ger en liten pusselbit till att hela Sverige ska leva.
Panelen var också överens om att arbetsmarknaden behöver bli mer flexibel. Undersökningar visar att områden i Danmark med stor rörlighet på arbetsmarknaden, också har ett mer innovativt företagande. När personer med bra kompetens och idéer byter arbete uppstår nya innovativa företag.
Så Centerns förslag om att förändra turordningsreglerna i LAS blir inte särskilt bra för denna innovativa företagsamhet. Snarare tvärt om. Om förslaget blir verklighet så låser man in kompetensen, istället för att släppa lös den i frihet.
En fråga som panelen och Centerpartiet var samstämmiga i är att utbildningssystemet måste förändras. Vi måste få igång det livslånga lärandet, vi måste få en omställning som är värd namnet och vi måste få näringslivet att ta större ansvar för utbildning.
De steg som Centern vill ta gällande utbildning är bra steg och jag hoppas verkligen att fler partier nappar på dem.
Problemet för Centern är att resten av deras förslag är mer inriktade på skattesänkningar och förändrad maktbalans på arbetsmarknaden än förslagen om att bibehålla välfärden och tryggheten. Det riskerar att skapa en obalanserad svensk modell.
Här nedanför ger sig Ingrid Thunegard in i elkabeldebatten. Jag är inte överens med henne om att vi inte behöver kabeln. Varför inte göra både ock? Både se till att Gotland blir självförsörjande och ändå ha kabeln som komplement.